Den gyllene maktens härskarinna

Där morgonrodnaden spricker som ett blodigt sår
vandrar hon, vars steg väger tyngre än bärnsten.
Hon är inte en kvinna, hon är en flammande stjärna
som kastats mot jordens frusna bröst.

Hennes blick är en skog av tusen längtanspilar,
en hunger som föder och dödar i samma andetag.
Kring hennes hals vilar Brisingamens tunga eld,
en kedja smidd av stjärnstoft och fallna riken.

Falkhamnen döljer inte hennes skönhet,
den är en skugga som sveper över de dödligas drömmar.
Hon skänker inte tröst, hon skänker glöd
en ensam fackla i det stora, ödsliga blå.

Se, jorden darrar under hennes gyllene vagn,
ty skönheten är en grym gudinna som kräver allt.