Outgrundlig plan eller aktiv jakt? När ”Guds vilja” möter Odens sökande efter svar
Inom den kristna traditionen möter vi ofta begreppet outgrundlig. Det används som en vacker omskrivning av det enkla faktum att de kristna inte har en aning. När katastrofer sker eller böner förblir obesvarade, landar förklaringen ofta i att ”Guds vägar är outgrundliga”. Det är en teologisk nödutgång som kräver att människan backar undan, slutar fråga och istället väljer den blinda tilliten. Man hoppas helt enkelt att någon med bättre insyn har en plan som löser sig i slutändan.
Kontrasten mot asatrons främste gud Oden, kunde inte vara större.
Den sökande guden mot den stumme guden
Där den kristne guden framställs som allvetande och statisk, är Oden en gud i ständig rörelse. Han sitter inte inne med alla svar, han söker dem. Oden är beredd att betala ett oerhört pris för kunskap; han offrar sitt öga i Mimers brunn och hänger sig själv i världsträdet Yggdrasil för att förstå runornas makt.
I asatron är visdom ingenting man får genom nåd eller passiv väntan. Det är något man erövrar. Medan kristendomen ofta landar i färdiga svar (dogmer), bygger asatron på att ställa de svåra frågorna. Oden nöjer sig aldrig med att någott är ”outgrundligt”. Han reser till världens ände, utmanar jättar i visdomstävlingar och söker febrilt efter varje pusselbit som kan hjälpa honom att förstå, och kanske påverka, det kommande Ragnarök.
Hopp kontra kamp
Skillnaden i mentalitet är fundamental.
Kristendomen vilar i hoppet om att en högre makt har kontroll, även när det ser mörkt ut. Mysteriet ses som en slutstation där människan ska ödmjuka sig.
Asatron lever i kampen. Här finns ingen garanti för att allt ordnar sig. Tvärtom pekar allt mot undergången, vilket gör kunskap till det vassaste vapnet man har.
Att kalla Guds plan för outgrundlig kan i praktiken ses som ett sätt att ”hålla tyst och verka vis”.
Oden väljer den motsatta vägen: han erkänner sin brist på kunskap och ger sig ut för att laga den. Det är en betydligt mer mänsklig och intellektuellt hederlig hållning.
I slutändan handlar det om hur vi ser på tillvaron. Ska vi sitta still och hoppas att den outgrundliga planen leder oss rätt, eller ska vi likt Oden rida ut och kräva svar av världen? Asatron påminner oss om att den som frågar kan verka dum för stunden, men den som aldrig frågar förblir blind för evigt.
