Allfader

I världsalltets mitt står en tron av is,
och han som sitter där är äldre än ljuset.
Ett enda öga vakar som en främmande sol,
medan det andra sover djupt i visdomens mörka brunn.

Hans tanke är en korp som klyver nattens tystnad,
hans minne en skugga över de levandes stigar.
Han söker inte kärlek, han söker lagarnas kärna,
den dolda skrift som blöder ur de nio nätternas sår.

Se, spjutet darrar i hans hand likt en sträng av stål,
redo att slå sönder universums glaskupa.
Han är den stora viljan, stram och namnlös,
en vind som blåser genom gudars och människors aska.