Frikortet (Loke är kung av internet)
Jag sitter i mitt flimmer, en jätte i en profilbild,
med kaoset som kompass och ett finger på knappen.
Jag skriver: ”Jag är bara ärlig”, medan staden brinner,
och döljer mitt asgarv bakom en diagnos av is.
Ni pratar om ansvar, om koder och gemenskap,
men jag är gjord av urberg och fiberoptik.
Jag har ett frikort signerat av mitt eget blod:
Jag är jobbig, jag är född så, och ni måste titta på.
Jag trollar fram mörkret ur era egna sprickor.
När jag ljuger är det bara min sanning som skaver,
när jag sviker är det bara min natur som tar plats.
Jag är en jätte – fattar ni inte geologin?
Ni vill ge mig behandling, ni vill strama åt banden,
men jag har redan postat ert fall innan ni hunnit fram.
Jag flinar mot mörkret, jag är kung över raseriet,
för i en värld av asar är det trollet som sätter reglerna.

förvisso är det så. Och diverse fornsediska vrak sysslar med sexprat på instagram, när världskrig snart är en realitet. Idioter, som inte kan tänka själva – skriver jag själv eller Javad Mofrad, min kurdiske broder något om jungfrur, tror dessa hipsterkräk och fähundar att de kan sno hela konceptet. Men vi leder, där andra bara följer
Ja världen får gärna gå under bara folk får melodifestivalen, Os och Farmen.