Den lutherska lögnen: När svensken hellre tog en sup än ett extra arbetspass

Förord
I dagens politiska debatt talas det ofta varmt om den ”lutherska arbetsmoralen” som en urgammal svensk dygd. Men historien avslöjar en obekväm sanning: under de århundraden vi sägs ha varit som mest lutherska, var vi i själva verket ett folk som drack oss igenom vardagen och gjorde allt för att slippa arbeta för andras vinning.
När företrädare för konservativa partier idag lyfter fram flit och pliktkänsla som kärnan i det svenska kulturarvet, målar de upp en bild som 1700- och 1800-talets svenskar knappast skulle känna igen sig i. Den historiska verkligheten var inte en idyll av nyktra bönder, utan ett samhälle på gränsen till alkoholiserat sammanbrott.

Brännvinet folkets verkliga religion
Mellan 1750 och 1850 var brännvinet inte bara en dryck; det var en livsstil. Vid 1800-talets början beräknas den genomsnittliga konsumtionen ha legat på hisnande 45 liter sprit per person och år. Det dracks till frukost, det dracks som betalning för arbete och det dracks för att uthärda ett liv i fattigdom. Den ”lutherska ordningen” som kyrkan predikade om att vara nöjd med sin lott och sköta sitt kall, ekade ofta för döva öron. För den stora massan var rätten att bränna sitt eget brännvin betydligt viktigare än att visa flit inför Gud. Var det inte detta ”gudslån” just en gåva från den himmelske fadern?

Arbete var ett straff, inte en dygd
Föreställningen att svenskar alltid har älskat att arbeta ”för arbetets egen skull” är en effektiv efterhandskonstruktion. Sanningen är att staten var tvungen att tvinga folk till arbete. Genom tjänsteplikten gjordes arbetslöshet olagligt; den som inte tog anställning riskerade att spärras in för lösdriveri. Folk arbetade inte för att de hade ”Luther på axeln”, utan för att de hade statens piska på ryggen. Motståndet mot att slita åt herremän och godsägare var utbrett, och spriten blev ofta det enda sättet att markera självständighet eller helt enkelt fly från den grå vardagen.

En moral importerad från frikyrkan
Det vi idag kallar luthersk arbetsmoral skapades egentligen inte av Luther, utan av de rörelser som bekämpade den gamla svenska livsstilen. När nykterhetsrörelsen och frikyrkorna växte fram under 1800-talet, var bland deras främsta mål att få svensken att sluta supa och börja spara.
Det var alltså en moralisk revolution underifrån som förvandlade det ”supiga och lata” folket till de skötsamma medborgare som industrin krävde. Denna nya etik smälte senare samman med socialdemokratins skötsamhetsideal och blev den ”svenskhet” vi pratar om idag.

Historiebruk som döljer sanningen
När politiska rörelser idag använder arbetsmoralen som ett bevis på en medfödd svensk karaktär, begår de ett historiskt misstag. De hyllar en disciplin som i själva verket tvingades på folket genom århundraden av kontroll, nykterhetspropaganda och fabriksvisslor.
Den sanna historien om Sverige mellan 1700 och 1900 är inte sagan om den flitige arbetaren, det är historien om ett folk som älskade sin frihet, hatade sitt tvångsarbete och fann sin tröst i brännvinskuttingen. Gutår såväl de som ahr luthersk som annan arbetsmoral!

Referenser
Ambjörnsson, Ronny Den skötsamme arbetaren: idéer och ideal i ett norrländskt sågverkssamhälle 1880-1930 1988.
Harnesk, Börje (1990). Legofolk: drängar, pigor och bönder i 1700- och 1800-talets Sverige 1990.
Johansson, Lennart Staten, supen och systemet: en svensk alkoholhistoria 2008.
Ström Bo A Fars kokbok om konsten att krydda, bränna och blanda 1974.
Weber, Max Den protestantiska etiken 1930.
Widding Lars Svenska äventyr 1788 – 1990-tal 1997.