Skades färd

Från Tjatses hallar,
där nordanvinden viner,
skred jättemön fram
på skidor av trä.
Bågen hon spände,
mot bergens djur,
vildmarkens drottning,
i vintervit skrud.

Faderns hämnd
hon i Asgård krävde,
med brynja och hjälm
bland gudar hon stod.
Fötter hon valde,
vid havets strand,
fick Njord till make,
men längtade hem.

Nu jagar hon ensam
i frostbitna fjäll,
där vargarna ylar
vid isande bäck.
Stoltaste bruden,
av jättars ätt,
skidfarandets gudinna
i evig snö.