Vargen, den gudomliga modern och Roms främsta symbol

Förord
I de flesta antika kulturer betraktades vargen som ett fruktat rovdjur, men för romarna var den något helt annat: en helig varelse, en beskyddare och själva fundamentet för deras identitet. Från de legendariska tvillingarna Romulus och Remus till de blodiga riterna under Lupercaliafestivalen, genomsyrade vargens närvaro den romerska världsbilden.

Den mytiska räddningen vid Tibern
Berättelsen om Roms grundande börjar med ett mirakel. Tvillingarna Romulus och Remus, söner till krigsguden Mars och prästinnan Rhea Silvia dotter till kungen av Alba Longa. Barnen sattes ut i floden Tibern för att dö. stället för att drunkna flöt de i land vid foten av Palatinen, där de hittades av en varginna, känd som Lupa.

Enligt legenden gav hon pojkarna di i sin lya, en grotta kallad Lupercal, tills de hittades av herden Faustulus som med sin maka Acca Larentia uppfostrade barnen. Denna handling gjorde vargen till en symbol för stadens styrka och gudomliga beskydd.

Mars sändebud och krigets djur
Vargens status i Rom var tätt sammankopplad med guden Mars. Som krigets och jordbrukets gud var vargen hans heliga djur, och dess uppenbarelse på slagfältet tolkades ofta som ett tecken på förestående seger. Inom militären bar vissa fältteckensbärare, signiferi, vargskinn över sina rustningar för att markera sin status och åkalla vargens vildsinta styrka. Vargen representerade de egenskaper som den romerska legionären eftersträvade: disciplin, uthållighet och förmågan att agera som en del av en effektiv flock.

Lupercalia: Riter för fertilitet och rening
Varje år den 15 februari firade romarna Lupercalia, en av sina äldsta och mest betydelsefulla festivaler. Riten utfördes av präster kallade Luperci, vargbröderna
Under ceremonin offrades getter och en hund vid Lupercalgrottan. Prästerna sprang sedan runt Palatinen och piskade åskådare med remmar skurna från de offrade djurens hudar. Detta troddes rena staden och skänka fertilitet åt kvinnor.

Historisk tolkning: Myt kontra verklighet
Redan under antiken fanns det de som ifrågasatte legenden. Det latinska ordet lupa var inte bara benämningen på en honvarg, utan även slang för en prostituerad. Historiker som Titus Livius föreslog att tvillingarna i själva verket kan ha räddats av en kvinna med tvivelaktigt rykte, snarare än ett vilt djur. Oavsett den historiska sanningen förblev vargen en oumbärlig symbol. Den Kapitolinska varginnan, en världsberömd bronsstaty i Kapitolska museerna, står än idag som en påminnelse om vargens roll som ”Roms moder”.

Referenser
Bild kommer från Wikipedia

Tryckta källor
Ewald Stefan (red) Religionslexikonet 1997
Senior Michael Vem är vem i mytologin, 1200 mytologiska gestalter från hela världen 1990
Usher Kerry Hjältar, gudar & kejsare i den romerska mytologin 1985

Internet
https://en.wikipedia.org/wiki/Capitoline_Wolf#:~:text=According%20to%20the%20legend%2C%20when,Faustulus%2C%20found%20and%20raised%20them
https://en.wikipedia.org/wiki/Lupercalia
https://historiskamedia.se/artiklar/romulus-och-remus-roms-mytiska-grundare/#:~:text=Rhea%20Silvia%20f%C3%B6dde%20tvillingarna%20Romulus,de%20sin%20svekfulle%20morbror%20Amulius.
https://madeofrome.com/how-was-it-made/the-myth-of-romulus-and-remus-why-a-she-wolf/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kapitolinska_varginnan#/media/Fil:Lupa_Capitolina,_Rome.jpg

Lupa med sina ”söner” Romulus och Remus.