Frihetsgudinna

I den nordiska mytologins färgstarka galleri av dundrande gudar och stridstörstiga valkyrior har en gestalt ofta målats i mörka färger: Hel, dödsrikets härskarinna. Men om vi skrapar på ytan av de gamla sagorna framträder en annan bild. I en värld besatt av ära, kamp och evig prestation är Hel i själva verket den enda sanna frihetsgudinnan.

Vi har lärt oss att beundra Valhall, men vid en närmare granskning liknar Odens boning ett evigt träningsläger. Där förväntas hjältarna slåss, dö och uppstå i en oändlig loop för att slutligen offras som kanonmat under Ragnarök. Det är en existens byggd på konstant prestation.
Hos Hel råder en annan ordning. Till hennes sal Eljudner kommer de som dött ”sotdöden” de som levt färdigt, de sjuka och de gamla. Här finns inga krav på att svinga ett svärd eller bevisa sitt värde inför en dömande faderstyp. Hel tar emot alla, oavsett status, och erbjuder det som krigarna i Valhall aldrig får: frid.

Medan Oden och Freja handplockar sina favoriter bland de fallna, är Hel inkluderande. I hennes rike raderas de sociala hierarkierna. Kungar och trälar vandrar på samma stigar. Denna kravlösa acceptans gör henne till en symbol för den ultimata jämlikheten. Hon är den som befriar människan från det jordiska livets klass- och prestationsstrukturer. Hel är den radikala jämlikheten.

I myterna beskrivs Hel ofta som sval och tyst. I vår moderna tid, präglad av stress och ständig uppkoppling, framstår detta inte som ett straff utan som en befrielse. Att få komma till en plats där ingenting krävs av en, där man får vara ifred från gudarnas eviga konflikter och maktspel, är den högsta formen av frihet. Döden i Hels rike är inte en förlust, det är en hemkomst. Hon är inte mörkrets drottning, utan den gudinna som öppnar grinden till den stora vilan. Skeppssättningens fartyg tar oss till en trygg hamn i en kaotisk tillvaro.

Hel är vår frihetsgudinna!