Debatt: Asatron har blivit en urvattnad trivselreligion

Från gudarnas vilda vishet till harmlöst skogsmys. Den moderna nyhedendomen har i sin iver att vara politiskt korrekt och naturvänlig kastat bort det som en gång gjorde asatron unik: den hårda livsvisdomen, det absoluta modet och den mörka respekten för ödet.
Den asatro vi möter i de isländska sagorna och eddorna är ingen idyllisk naturreligion. Det är en världsåskådning för en hård tid, präglad av fylgja (öde) och wyrd. Det var en tro där vishet inte kom gratis – Oden offrade sitt eget öga och hängde nio nätter i världsträdet för att få insikt. Det var en tro där mod inte handlade om att ”må bra”, utan om att stå rakryggad inför det oundvikliga slutet, ragnarök.

Idag har denna kraftfulla tradition förvandlats till en sorts ”andlig allemansrätt”. I samfund som Samfundet Forn Sed ligger fokus på årstidsfirande, ekologi och inkluderande gemenskap. Det är i sig lovvärda värden, men var finns udden? Var finns den skräckinjagande respekten för dödsgudinnan Hel eller den kompromisslösa krigarmoralen hos Tyr?
Genom att göra asatron till en ”naturreligion” gör vi den samtida. Vi speglar våra egna behov av stresshantering och miljömedvetenhet i de gamla gudarna. Tor har blivit en symbol för åskväder snarare än den beskyddare av ordning som med våld håller kaoskrafterna stången. Oden har förvandlats från en nyckfull och farlig trollkarl till en vis morfarstyp.

Problemet med denna transformation är att vi tappar kopplingen till historien. Om asatron bara blir en hyllning till att träden växer och att vi ska vara snälla mot varandra, då behövs inga gudar – då räcker det med en kurs i biologi och etik. Den ursprungliga asatron handlade om att navigera i en värld som var fylld av både skönhet och terror.
Det är dags att vi vågar återta de ”obekväma” delarna av vår tradition. Vi behöver inte offra hästar i skogen, men vi behöver återinföra respekten för den personliga äran, det orubbliga modet och förståelsen för att livet är en strid – inte en söndagspromenad. En asatro utan allvar är ingen tro, det är bara rollspel i linnekläder.