Sändebudets seger

I mörka marker
red jag för min herre,
genom flammande, trollsk eld.
Frej satt i sorg,
men jag bar hans svärd
och modet att mörkret betvinga.

Gymirs dotter,
den fagra Gerd,
nekade först min bön.
Varken guld eller äpplen
bet på hennes trots,
men ord har en egg som biter.

Jag kvad de runor
som tvingar och tämjer,
jag visade galdernas makt.
Hon darrade då,
den stolta mön,
och lovade möte i lunden.

Vem annars än jag
skulle våga den färden,
där jättar vaktar vid grind?
Nu ler min herre,
ty lystnaden vanns,
genom Skirners tunga och list.

Många kan strida,
men få kan tala
så att isberg smälter till flod.
Jag red som en sven,
men kom hem som en segrare;
det är Skirner som styrde den lyckan.