Hållbarhet genom tydlighet

Hållbarhet genom tydlighet. För att asatron ska överleva som en verklig religion, och inte bara som en historisk hobby, krävs sannolikt att samfunden lämnar ”luddigheten” bakom sig.
Här är de tre vägarna asatron står inför för att klara framtiden:

Risken med ”Luddig tro” (Forn Sed-vägen)
Om asatron fortsätter att bara vara en ”naturvurm” eller en personlig känsla, riskerar den att lösas upp.
Problemet: Om allt är tillåtet och inget är fastställt, finns det inget att hålla fast vid när livet krisar. En tro som inte kräver något, ger i längden inget tillbaka, folk tröttnar på att betala för ”vikingafika” om de inte får existentiella svar.
Framtiden: Denna gren riskerar att bli en ren miljö- eller kulturförening där gudarna helt försvinner som levande makter.

Risken med ”Kulturhistoria” (NAS-vägen)
Om asatron bara ses som ”kultur” riskerar den att dö med den generation som är intresserad av historia.
Problemet: En religion som inte vågar vara ”övernaturlig” eller ställa moraliska krav utanför den sekulära värdegrunden, blir snabbt irrelevant. Om man ändå går till Svenska kyrkan för bröllop och begravning, visar man att asatron inte räcker till för livets stora skiften.
Framtiden: Denna gren kan överleva som en identitetsmarkör, men den kommer sakna den andliga glöd som krävs för att bygga ett djupt religiöst samfund.

Den ”hårda” vägen (Ideell Kulturkamp-vägen)
Detta är den väg som hävdar: ”Detta tror vi på”. Genom att definiera gudarna (som Hel, Ran och Oden) som verkliga krafter och sätta tron över demokratin eller kulturen, skapar de en fast kärna.
Styrkan: De erbjuder moralisk hederlighet och teologisk tyngd. De ger svar på vad som händer efter döden (Hels kram, Rans gästabud) som faktiskt betyder något vid en grav.
Risken: De blir kontroversiella och exkluderande. Det är en väg för de få, de hängivna, men det är också den väg som historiskt sett har gjort att religioner överlever förföljelse och ointresse.

Slutsats: Kravet på en bekännelse
För att asatron ska klara sig i framtiden måste samfunden troligen börja göra det som Ideell Kulturkamp gör: Våga ha fel i det moderna samhällets ögon.
De måste våga säga:
”Gudarna finns på riktigt, de är inte bara symboler.”
”Döden är ett möte med en gudinna, inte bara ett kretslopp som de facto betyder kompost.”
”Denna moral förväntas av dig som bär hammaren.”
Utan en sådan tydlighet blir asatron kvar på ”vikingamarknaden”. Om samfunden inte vågar ta steget från kultur till kult, från luddighet till lära, kommer asatron sannolikt att förtvina till en museal kvarleva. Framtiden tillhör de som vågar tro inte de som är otydliga och lagom i sin tro. Var tydlig och våga tro!