Völunds vrede

Senor skurna,
smärta i själen.
Konungens fånge,
kallt är hans hat.
Völund väntar,
vässar sitt stål.
Ingen förlåtelse,
ingen nåd.

Sönerna snavar,
slaktas vid städet.
Huvudskålar härdas,
höljda i silver.
Ögon blir pärlor,
ödesdigra smycken.
Flinet är fastfruset,
finnas hos smeden.

Dottern han tvingar,
drycken är stark.
Barnet hon bär,
blir hämndens märke.
Völund skrattar,
vingarna bär.
Upp i luften,
ur kungens våld.

Illa behandlad,
iskall blir blicken.
Mjukhet mördas,
makt ger svar.
Hämnden är herre,
hedningens lag.
Visa ingen nåd,
vinn din frihet.