Sången om Sigurd

Hör mig, berätta skald
och högättad kämpe,
om völsungen Sigurd,
som svärdet bar.
Gram han smidde
av splittrat stål,
den främste av furstar
under fästet blå.

Mot Gnitaheden
den orädde red,
där Fafner ringlade
runt röda guldet.
Draken han dräpte,
blodet han drack,
fick fåglarnas tal
från tungan veta.

Varför ska asatrogna
än idag honom minnas?
Han är viljans kraft
i en vankelmodig tid.
Han visar att ödet
måste mötas med mod,
att ingen drake
är för stor att dämma.

I Eddans kväden
hans ära lever,
en spegel för själen,
en sanning att se:
Att vinna sitt guld
och bekämpa sin skräck,
är vägen för den
som vill vandra med Oden.