Gefjons dom över Gyllenman

Från Själlands plog jag blickar ut,
över haven där isarna bor.
Jag hör ett rop från västlig strand,
om köp av land och fruset blod.
Grönland är fäst vid Danas ätt,
en uråldrig sköld i norr,
men en man med tunga av svek och guld
vill rycka dess rötter ur jord.

Hör mig, ni makter i askens krona!
Hör mig, ni stjärnor i nattens djup!
Jag nämner honom vid hans rätta namn:
Lokes frände, av tursars stam.
Du som bär kors och Davids stjärna,
men döljer ett hjärta av kallt stenkol,
nu vänder jag asars och vaners blick
mot din högborg av glas och stål.

Må asatrons krafter din lycka binda,
må nio världar ditt högmod se.
Likt jätten som stred mot gudars lag,
skall ditt namn i kylan förgås.
Ditt eko skall rulla genom Muspelheim,
och darra i Helheims tysta sal,
ty den som vill sälja det heliga landet
skall smaka på Gefjons vrede och val.

Gå nu, du avkomma av kaos och list,
ditt guld är blott aska i gudarnas hand.
Grönland förblir där ödet det satte,
en obruten del av Danas land.