Vitaliebröderna, nordens sjörövare Del II: De senare åren

Åren 1390 – 1395 kan sägas vara vitaliebröderna storhetstid, Östersjön och även periodvis Nordsjön gjordes osäkert. Malmö som då låg i Danmark plundrades, Bergen i Norge likaså och Visby erövrades och gjordes till ett sjörövarnäste. Stockholm var fortfarande deras och därifrån gjordes utfall och hotade flera städer och fästen.

Drottning Margareta lyckades aldrig besegra dem så det inleddes förhandlingar. Platsen för dessa underhandlingar blev Lindholmen i Skåne. I sexton dagars förhandlades det med representanter från de tre nordiska rikena och Mecklenburg, Tyska orden samt hansestäderna Elbing, Danzig, Greifswald, Lübeck, Reval, Stralsund och Thorn. Man kommer fram till att Albrekt och hans son Erik ska släppas fria efter ha varit i fångenskap sedan 1389 mot en lösen på 60 000 mark i silver. Ovannämnda hansestäder var garant för att så skulle ske och Stockholm överlämnades till dem för att enare övergå till unionen.

Men så mycket fred blev det inte. Vitaliebröderna fortsatte sina plundringar till lands och sjöss. Fästen och borgar kontrollerade de; Visborg, Korsholm men också Tibrandsholm belägen vid jämtländska Storsjön som då tillhörde Norge men också Faxeholm vid Söderhamn och vid Ångermanälven höll de Styresholm. Norrland var sjörövarland. Tyska orden invandrade Gotland 1398 och drev bort dem. Förutom Visby hade de slotten Lojsta och Landskrona och kanse några till.Tyskar orden lär ha haft en invasionsstyrka på 85 skepp och 4000, kanske 5000 man. Några år tidigare hade de tillfångatagit 77 av män som befanns sig på ett fartyg och kastade dem i havet ock lär dem drunkna. Tyvärr så var det inte vitaliebröder eller sjörövare utan folk från Kalmar som gett sig ut för att bekämpa dessa.

Många av brödraskapets medlemmar började inse att förr eller senare skulle man inte kunna stå emot alla fiender så åter blev det förhandling. Drottning Margareta var en generös och storsint motståndare. De gav upp sina områden till henne men många gick också i hennes tjänst och det syns inte som det legat dem till last att de varit Guds vänner och hela världens fiender”.

Några fortsatte dock sin verksamhet och de sista som mest höll till vid Nordsjön, de frisiska öarna blev ett tillhåll för dem gjorde havet osäkert ända till mitten av 1400 talet, Mindre härjningar ska ha skett så långt söderut som Spanien och Portugal. Albrekt hade då avlidit 1412 och det gjorde Margareta också. De härjade vid Bergen så sent som 1429. Unionsdrottningen Margaretas adoptivson Erik av Pommern som avsattes från sina tre riken lär faktiskt blivit en slags ledare för de sista av bröderna. Även han hade Gotland som bas i många år innan han till sist fick bege sig till Pommern för gott. I nästa ett halvt sekel höll de på, minnet lever vidare främst i Tyskland men också på Gotland.

Tibrandshögen i Jämtland i nutid.

Referenser
Bild kommer från Ideell Kulturkamp

Tryckta källor
Adolfsson Mats När borgarna brann forntiden – 1499 2007.
Lagerqvist Lars O Sveriges regenter från forntid till nutid 1997
Sundberg Ulf Svenska freder och stillestånd 1249-1814 1997.
Sundberg Ulf Medeltidens svenska krig 1999.

Internet
https://blog.svd.se/kunglighistoria/2010/05/02/vitaliebroderna/
https://en.wikipedia.org/wiki/Victual_Brothers
https://ideellkulturkamp.com/2016/07/05/tibrandshogen/
https://www.larbro.se/vitaliebroderna-ostersjons-sjorovare/
https://www.svd.se/a/af183b7c-276c-3353-8bf2-34e51bfc66e6/nar-stockholm-var-ett-piratnaste
https://www.svedala.se/kulturslingan/lindholmensborgruin
https://sv.wikipedia.org/wiki/Albrekt_av_Mecklenburg
https://sv.wikipedia.org/wiki/Tibrandsh%C3%B6gen
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vitaliebr%C3%B6derna