En hälsning från de döda.

(På frihetsdagen 1922.)

En hälsning från de döda på Finlands frihetsdag!
En hälsning från forna tider, från forna strider och slag!
En hälsning från de döda, som dogo för Finlands skull,
Som mördades av de röda och multna i blodig mull.

En hälsning från de fallna på frihetens minnesdag
de stå med blodiga pannor mitt i de levandes lag.
De viska från väster och öster, de tala från söder och nord —
vi höra deras röster och deras manande ord.

De ropa med hotande stämmor ur gravarnas djupa natt:
hur ha ni förvaltat arvet, vår dyrköpta frihetsskatt ?
Är Finlands vita fana så vit som vi lämnade den?
Och står där på vakt omkring den en krets av ärliga män?

Är det röda vilddjuret kuvat och säkert i bojor lagt?
Är landet tryggat och värnat mot lurande oväns makt?
Är rodret i säkra händer? År det pålitligt, ert befäl,
Är det män som ej ställa sin egen makt före rikets ära och väl?

Är det män av prövad gärning, kända från farans stund,
som stå kring korsbaneret i fosterländsk kämparund?
Är varje brott bestraffat, har troheten fått sin lön?
Är landets framtid betryggad och löftesrik och skön?

Så tala gravarnas röster i dag ur vår frusna jord.
De döda stå bredvid oss vid fester och dukade bord.
Se upp, ni som tagit arvet, ert ansvar är stort och svårt!
De dödas hämnd skall drabba de trolösa tungt och hårt.

(Bertel Gripenberg)