Slaget vid Dömitz 1635

Slaget vid Dömitz 1635

Sedan Gustav II Adolf stupat vid Lützen 1632 var det några hårda och besvärliga år för de svenska trupperna som leddes av Gustaf Horn och sedan denne tagit vid fånga vid Nördlingen 1634 av Johan Banér. Den nye befälhavaren insåg att det bästa trupperna kunde göra var att dra sig norrut för att invänta förstärkningar från Sverige. Kurfurstendömet Sachsen hade varit i förbund med Sverige men hade nu bytt sida i början av oktober. Sachsiska trupper tänkte genskjuta svenskarna och en här begav sig till staden Dömitz och dess fästning vid floden Elbe som hölls av svenskarna.

För att övergången av floden skulle ske var det av vikt att fästningen hölls. Banér insåg att fienden skulle försöka ta Dömitz och sände därför en styrka på cirka 5000 ryttare och 1000 man till fots. Svenskarna leddes av Patrick Ruthven en skotte som så många av sina landsmän tjänade i den svenska hären under kriget. En annan av befälhavarna på svenska sidan var Torsten Stålhandske chef för de finska kavalleristerna som brukar benämnas hakkapeliter. Dömitz kommendant var Matthias Jizbický.

Belägringen hade pågått några dagar och leddes av Wolf Heinrich von Baudissin som tidigare varit i svensk tjänst hade till sitt förfogande omkring 7000 man. Staden Dömitz hade tagits av belägrarna medan fästningen höll stånd. Kanoneld från fästningen ledde till att staden började brinna. När svenskarna anlände den 22 oktober hade kort innan en del av sachsiska kavalleriet sänd vidare till staden Grabow då de inte ansåg behövas vid belägringen. Det verkar som belägrarna börjat dra sig ifrån staden på grund av bränderna och Ruthven bestämde sig för att anfalla. När den överraskade attacken inleddes gav Jizbický order om att man skulle gör ett utfall från fästningen.

Striden blev nog ganska kort. Sachsarna flydde lämnade sitt artilleri och vagnar med förråd kvar och många dödades eller togs till fånga. Baudissin ska själv varit nära att bli fången men simmade över Elbe och undkom. Kanske stupade 1000 sachsiska soldater och minst 2000 blev fångar. Svenskarna förluster lär ha varit betydligt lägre.

Resultatet blev att svenskarna fortsatte kontrollera Dömitz och att huvudarmén kunde dra sig norrut men också att Sachsen nu blev en krigsskådeplats. Vid Wittstock året därpå led sachsarna ett svidande nederlag och sidbytet i kriget visade sig vara ett misstag.

Referenser
Bilder kommer från Wikipedia den fria encyklopedin

Tryckta källor
Arwidsson Adolf Iwar Trettioåriga krigets märkvärdigaste personer 1861
Grimberg Carl Svenska folkets underbara öden del III 1926
Gullberg Tom Krigen kring Östersjön del 3 Lejonet vaknar 2008
Rosander Lars Sveriges fältmarskalkar, svenska fältmarskalkar från Vasa till Bernadotte 2003
Veibull Martin &Höjer Magnus m fl. Sverige historia från äldsta tid till våra dagar band IV 1881

Internet
https://de.wikipedia.org/wiki/Schlacht_bei_D%C3%B6mitz
https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_D%C3%B6mitz
https://nl.wikipedia.org/wiki/Slag_bij_D%C3%B6mitz
https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_D%C3%B6mitz
https://sv.wikipedia.org/wiki/Patrick_Ruthven
https://sv.wikipedia.org/wiki/Wolf_Heinrich_von_Baudissin_den_%C3%A4ldre
https://www.30jaehrigerkrieg.de/iltzwitzky-jesuwitzky-jesuitzky-jewitzky-iruschwitz-jesvitzky-jiswinsky-jiswitzky-jitzwitzki-jeschwitzki-jetzwitzki-matthias-von/