Vi behöver kärlek för att komma till denna värld vi lever i. Vi måste ha kärlek om våra liv ska bli meningsfulla och vi behöver kärlek för att underlätta resan in i nästa existens. Vi hedningar har insett detta och därför har vi kärleksgudinnor och kärleksgudar. Även monoteister med sin osynlige gud vare sig de är judar, kristna eller muslimer har hört talas om Venus, Afrodite och Freja. Att de inte tror på kärlekens gudamakter säger ju vad deras tro går ut på, underkastelse, lydnad och skräck för eviga straff. Men det sistnämnda tror vi inte på. Även dödens gudinna vi kallar Hel har ju gift sig!

Venus känner nog alla till? Även de som tror på öknens könslöse gud.

Freja är inte bara kärleksgudinna utan mycket mer. Men kärleken är henens viktigaste område.

Hel och Dyggver bevisar att dödsriket inte är något kristet Helvete. Det doftar romantik, inte svavel.