Bokrecension: Gawain och den gröne riddaren

Till de extremt fåtaliga som inte känner till berättelsen om Gawain och den gröne riddaren kommer en liten resumé: Kung Artur firar jul och bland gästerna är hans systerson Gawain. Nät festen närmar sig nyåret kommer en stor man helt i grönt, såväl mannen som hans kläder ja även hans häst. Den gröne utmanar riddarna att de ska hugga av honom huvudet med den yxa som han har med sig. Men sedan ska de när ett år gått komma till honom och då ska han hugga. Gawain går med på denna något udda utmaning. Han hugger av den gröne hans huvud men han dör inte för det utan kroppen tar upp huvudet. Gawain lovar att besöka utmanaren nästa år. På resan till den gröne riddaren utsätts Gawain för frestelser men han lockas inte utan fortsätter sin färd. När han är framme går han med på att halshuggas. Men Gawain överlever prövningen.

Sagan är en engelsk sådan nedskriven på 1300-talet men har inslag från äldre tider. Keltiskt, anglosaxiskt men även nordisk stoft, yxan som ovannämnt nämnts tycks vara av danskt ursprung. Lägg till en del senmedeltida fransk riddardiktning och så har man ett spännande epos om mod, prövningar och ära. Måhända finns det rester av keltiskt förkristen tro och sagans innebörd går långt tillbaka i historien och mytologin.

Mårten Ericson har gjort en berömlig insats att försöka översätta verket och har med såväl förklaring till handlingen och dess uppkomst. Vem som skrev originalet eller rättare den variant av sagan på 1300-talet är dessvärre okänt även om man försökt mer eller mindre tillförlitliga gissningar.

Betyg fem av fem.

Titel: Gawain och den gröne riddaren
Författare: Mårten Ericson
Förlag: Bokförlaget Augusti
Utgivningsår: 2024
ISBN: 978-91-8530-146-1