Svenska dikter del LVI: Den klingande lunden

”Albert Henning har intet av formell nydanare i sin versteknik, men den är i sin art utsökt, och varje läsare med sinne för nyanserade stämningsvärden skall helt visst med glädje lyssna till den spröda
violintonen i hans verser.” Så kommenterades författaren till dikten nedan.

Men vi tar det från början; Albert Gustaf Henning föddes i Skåne, närmare bestämt i Kristianstad hösten 1881. Fadern var handlare. Efter studier vid läroverket i hemstaden blev hans yrkesbana vid posten. Han var verksam i såväl Motala, Kumla, Ystad och Älvsjö och blev postmästare. Hennings debut som poet skedde 1909 med ”Den tysta elden”. Sju diktsamlingar utkom, men även några kantater som tonsattes av Hugo Alfvén blev det. Även en bok om Kristianstad vid sekelskiftet publicerades. Dikterna var ofta inspirerade av landskapet Skåne men också av dess sjöar och vattendrag.

Privat tycks Henning varit en introvert och blid person. Politiskt så stod han nära nationalsocialismen och var en flitig skribent i den protyska tidningen Dagsposten under men även efter kriget. Dessa artiklar som skrevs under kriget lät han utgiva 1949 med titeln ”I världstragediens år. Reflexioner och randanmärkningar till tidshändelser i samband med andra världskriget.” Albert Henning avled i december 1963 i staden som såg honom födas. Dikten med namnet Den klingande lunden kommer från ”Meditationer” som utkom 1919.

Den klingande lunden

Som en aftonskum rotunda
alar, som i vatten stå,
skymningsmörk sin cirkel runda
över spegel pärlmorgrå.
Dagens regn hör upp att sila.
Vinterkvälln, som går till vila,
ljusnar blå.

Men i vattnets spegelklara
cirkel inom trädens krans
stiger trädens underbara
tempel i en rymd av glans,
vari himlens ton den blåa
skimrar bakom silvergråa
molnens frans.

Som en uvertyr till natten
klingar droppar av kristall,
mötande i pärlgrått vatten
spegelbilden av sitt fall.
Ifrån spegelns värld till denna
de som strängar genomspänna
trädens hall.

Så uti den tysta stunden
här vid vinterenslig vik
klingar, silversträngad, lunden
av en hemlig kvällsmusik,
sällsam som en hörselvilla,
klockklangsljuvlig, ren och stilla,
andelik.