De sista offentliga avrättningarna i Norge

Förord
Avrättningar tillhör det förgångna i de flesta länder i Europa, så ock i Norge. Sista avrättningen skedde den 28 augusti 1948. Då avrättades genom arkebusering Ragnar Skancke för att varit samarbetsman med tyskarna under andra världskriget. 72 år innan hade dock den sista avrättningen i fredstid ägt rum. Sedan 1979 är dödsstraffet i Norge helt avskaffat. Men 1876 blev ett ovanligt blodigt år i den norska rättshistorien då tre personer avrättades. Alla offentliga, först 1887 bestämdes det att avrättning skulle ske inom fängelsemurarna. Införande av giljotin eller fallbila var det tal om men ingen avrättning skedde. Men tillbaka till 1876; Två män och en kvinna, alla utom den siste som halshöggs var från Sverige som var i union med Norge vid denna tid. Alla avrättades av samma skarprättare så det inleds med en liten biografi om honom.

Skarprättare Theodor Larsen
Karriären var inte utstakad från början. 24 januari 1841föddes han fadern Lars Tormodsen var klockare och det hade även hans far varit. Lars fick sex barn med sin maka Marthe. Sonen Theodor studerade och fick arbete som laboratorieassistent på Rikshospitalet. Ha gifte sig och fick en dotter som föddes 1869. Året innan blev han antagen som skarprättare då tjänsten i nästan fem år varit vakant. Företrädaren Samson Isberg hade gått i pension. Nu hade det slumpat sig så att en man vid namn Olaves Anderson dömd att mista livet då rånat och mördat. Måhända tyckte Theodor Larsen att pengar kan vara bra att ha när man skaffat familj och han lär ha erfarenhet av människokroppar genom sitt yrke. Sedan var det lugnt i många år, men 1876 blev det tre avrättningar på en en tidsrymd av en månad. Själv avled Larsen den 16 mars 1892.

Jacob Wallin
Jacob Alexander Jacobsen Wallin var född i Dalarna närmare bestämt i Särna. Men föräldrarna var från Norge. Det gjorde måhända inte så mycket då länderna var i union och hade samma kung. Men Wallins far var vad man då kallade för tattare, resande säger man idag. Modern kom fån en bondfamilj. Som så många andra som kommer snett i tillvaron hade Wallin det svårt hemma. Modern dog när han var pojke och fadern var hård och brutal. Sonen rymde och försörjde sig bland annat som kopparslagare. Men problem med rättvisan inträffade både unionsländerna. Hård och farlig ansetts Wallin varit och det stämde nog.

I början av 1853 påbörjade Wallin ett straff på Långholmen i Stockholm men han börjat sin brottsliga bana redan 1840 då han stulit på en marknad i Värmland. Hur som helst, Wallin släpptes och begav sig till Norge 1858 bara för att tre år senare åka fast för stöld av kläder. Han sa sig då heta Alexander Jakobsen för att inte riskera att sända till Sverige. Alexander Jakobsen kallade hans sig två år senare när han tog återigen för stöld. Han släpps efter några månader bara för att arresteras i december. Han misstänktes för att ha startat ett upplopp vilket väl inte låter otroligt. Myndigheterna i Norge och Sverige diskuterade vilken nationalitet Wallin hade och det beslutades efter en del om och män att han var norsk.

1870 efter att ha varit fri en tid knivskar han en polisman och fick för det fem år straffarbete. Wallin startar ett upplopp igen och få straffet förlängt och avtjänas i Bergen. Det som leder till dödsstraff och avrättning är att Wallin knivhugger Erik Hammer, en fångvaktare som senare avlider av sina skador. Benådning blir det inte trots Wallins vädjan till kung Oscar II. Den 25 januari 1876 på Norndnes i Bergen halshuggs han. Omkring 5000 personer bevittnade händelsen. Wallin lär ha undanbett sig ögonbindel.

Sophie Johannesdotter
1839 24 augusti ser Sofia Johannesdotter dagen ljus i Dalsland. Men fattigt är det i hemmet och skolgången var bristfllig även med den tidens mått. Läsa och skriva nödtorftigt gjorde hon först när hon skulle konfirmerades och betyget blev skralt. Som många andra vid denna tid drömmde hon om att emigrera och då hon inte tycks ha råd att åka till Amerika får det bli Norge. Året är 1867 då hon anländer till Frederikshald eller Halden som det numera heter. En tidsarbete på ett bomullsspinneri men året därpå får hon plats som husa hos grosshandlare Stang. Men det blir efter en tid oroligt i hushållet. Sofia eller Sophie som hon nu stavar sig är butter och svår. Grosshandlaren tycker om henne och Christine dottern likaså men frun i huset vill avskeda henne. Även en av de andra tjänstekvinnorna kommer i bråk med Sophie. Maren Johannesdatter heter en av dem som svenskan grälar och bråkar med. Hon avlider 16 oktober 1869 i svåra magplågor. Maren skulle gifta sig och kanske var en av anledningarna till mordet svartsjuka då svenskan var butter och inte särdeles vacker. Dödsorsaken misstänktes vara kolera och Maren begravdes den dag hon skulle ha gift sig.

Frun i huset Cathrine Elisabeth född Foyn Wiel född 1809 avlider även hon på samma sätt 1872 även här är dödsdagen 16 oktober och maken Niels som föddes 1804 mister sitt liv efter ha ätit soppa den 10 oktober. (Ville hon av någon anledning att de skulle död på samma datum?) Kanske inbillade Sophie att grosshandlaren tyckte om henne och om frun skulle vara ur vägen kanske hon skulle kunna bli fru i huset?

Kvar i hushållet som övertogs av sonen till Grosshandlaren Harald var Mathilde Wiel en 16 år gammal släkting till frun. Hon förgiftades i januari 1875 men överlevde. Men för livet hade hon dock och avled 1903 endast 44 år gammal.

Sophie Johanessdotter anlade mordbrand i huset den 10 februari, kanske i syfte att få Wiel innebränd men endast övervåningen förstördes.12 februari greps Sophie Johanessdotter och det konstaterades att hon stulit från sin arbetsgivare. Först nekade hon men då kropparna av de döda som grävts upp visades för henne erkände hon. Alla liken innehöll stora mängder arsenik. Ytterligare tre personer misstänktes hon förgiftat men hon nekade till detta. Domen blev döden. Benådning avslogs och datumet för avrättningen bestämdes bli 18 februari. 3000 personer lär ha beskådat det hela som ägde rum på Borgermesterløkken i staden. När prästen Eugen Hansen läste bönen Fader vår passade Larsen på att låta bilan falla…

Kristoffer Nilsen Svartbækken
Kristoffer Nilsen Svartbækken Grindalen föddes nionde september1804 i Elverum. Föräldrarna var
Nils Olsen och Berte Ingvaldsdatter. Modern dog dessväre när sonen var nio år gammal. Fadern gifte om sig och det verkar så att sönerna ogillade detta för de flyttade till morföräldrarna. Som många andra vid denna tid blev det att ge sig ut i arbetslivet tidigt och Grindalen var inget undantag. Han lät värva sig när han var tjugo men några år senare anklagades han för att ha stulit strumpor av en kapten. Fler åtal kom men Grindalen förnekade att han stulit. Den militära karriären tog slut och han återvände till Elverum.

Men stölderna fortsatte. En ko stals som han sedan försökte sälja. Resultatet av detta blev fem års straffarbete. Året efter frisläppandet kom då han anklagades för att sålt stöldgods. Straffet blev fjorton års fängelse för att ha varit fri några år åter dömdes nu för stöld av ett får. På en period av 46 år satt han 41 i fängelse. Några år följde då försörjde sig med att sälja karameller. Barn ska han varit snäll mot och gett dem sötsaker men många vuxna ogillade honom. Ty han hade temperament och gick ofta med en yxa nedstucken i stövelskaftet.

Vid en marknad i februari 1875 träffar han Even Dælin en ung man på nitton år. Ynglingen bjuder på mat och erbjuder sig skjuts i sin släde då de båda ska åt samma håll. Men Dælin har pengar och yxan tas ur stövelskaftet. Dagen därpå hittas Dælin mördad. Yxan ligger bredvid honom. Vittnen har sett den mördade tillsammans med en äldre man med bockskägg.

Vid marknaden som ännu pågår arresteras han har den mördades plånbok men också blod på kläderna. Till en början nekades till brottet men till slut avkunnades domen som blev dödsstraff genom halshuggning. Kung Oscar II avslog nådeansökan den dömde sände till honom.
Avrättningen är offentlig. 100 soldater kommenderas ut och kanske 3000 personer kommer för att bevittna det hela. Platsen är Ekromstormyra i Løten. Den dömde körs i vagn till sin sista resa. En schavott hade tillverkats och en rekonstruktion finns på platsen idag. Prästen frågade om den dömde erkände och han sa ja på frågan Han fick bindel för ögonen och las ner och huvudet lades i en stupstock. Skarprättaren Theodor Larsen tog fram bilan som han hade gömt för att inte i onödan skrämma den dömde och hugg av huvudet strax innan klockan var åtta. Det sägs att det avhuggna huvudet hölls upp för folkmassan och att några ska ha hört den döde skallrat med tänderna. Kroppen begravdes på kyrkogården men den fick inte tas in genom grinden. Den skulle också ligga avskild från andra gravar. Det gör den än idag.

Bilderna kommer från Wikipedia

https://snl.no/Kristoffer_Nilsen_Svartb%C3%A6kken
https://lokalhistoriewiki.no/D%C3%B8dsstraff
https://justismuseet.no/henrettelsen-av-jacob-alexander-jacobsen-wallin/
https://winnberg.nu/sofie-johannesdotter/
https://www.hembygd.se/nossemark/giftmorderskan-fran-artemark
https://www.rb.no/historie/gjerdrum-boddel-halshogget-fire/s/5-43-27552
https://www.arstadposten.no/2016/01/18/140-arsdagen-for-siste-offentlige-henrettelse-i-bergen-markeres-pa-biblioteket/
https://unknownmisandry.blogspot.com/2015/02/sofie-johannesdotter-norweigan-serial.html?m=1
https://podtail.se/podcast/historiska-brott/191-avrattningen-av-sofie-johannesdotter/
https://www.arkivverket.no/utforsk-arkivene/nyere-historie-1814-/soknad-om-fast-stilling-som-skarpretter
https://ksu.no/artikler/det-hendte/117497-det-hendte-25-februar-2023
https://www.youtube.com/watch?v=82E3iMagR98
https://digitaltmuseum.no/011085442781/den-siste-halshuggingen