”Det skulle allt smaka det, i ett nunnekloster.” Ja den repliken hörs varje år då Karl-Bertil Johnssons julafton visas. Men vad är det för gammal film de ser å TV som inte fanns i Sverige vid denna tid?

Lilla helgonet heter filmen och det är en försvenskad variant av en fransk operett som skrevs 1883. Originalet heter Mam’zelle Nitouche och upphovsmannen var 1825-1892. Till sin hjälp hade han Henri Meilhac 1831-1897och Albert Millaud 1844-1892som skrev librettot.

Weyler Hildebrand 1890-1944 gjorde filmen som nu blivit en del av et svenska julfirandet. Några år innan hade han gjort filmen eller rättare kultfilmen Pensionat Paradiset som blev utskälld och han fick utstå diverse påhopp från den självutnämnda kultureliten.

Handlingen i filmen är enligt Svensk filmdatabas följande:

Celestin är sånglärare för noviserna på Små svalornas kloster. En som har stort nöje av hans undervisning är den ljuva, ödmjuka Denise de Flavigny, som samtidigt dock längtar starkt till livet utanför klostermurarna.
Också Celestin lockas av tillvaron utanför klostret. Det har t o m gått så långt att han numera för ett dubbelliv. Varje kväll smyger han sig i väg från klostret för att en stund senare inträda på stadens teater som Floridor, kompositör till en ny operett under repetition. Och nu är det bara ett dygn kvar till premiären.
Föreställningens stjärna är Corinne, som just nu håller sig med två älskare. Den ene är Floridor. Den andre heter Gibus, en kolerisk major som f ö är bror till priorinnan på Små svalornas kloster.
Den här kvällen kommer majoren på Corinne tillsammans med Floridor. Majoren börjar jaga Floridor, som dock lyckas undkomma.
Efter en sånglektion dagen därpå avslöjar Denise för Celestin, att hon kan alla sångerna i hans operett. Hon har funnit hans skapelse i en hög med noter. Han finner för gott att berätta hela sanningen om sitt dubbelspel.
Majoren söker upp sin syster priorinnan med ett meddelande från Denises föräldrar. De har tillsammans med föräldrarna till en av hans underställda, löjtnant Fernand Champlatreux, beslutat förena sina respektive barn i giftermål. Priorinnan går med på att låta Fernand träffa Denise — men inte se henne. Utan att Fernands rätta identitet avslöjas för Denise, frågar han ut henne, medan de står på var sin sida om en skärm.
Priorinnan beordrar Celestin att eskortera Denise till Paris, där bröllopet ska stå. Förbannande sin otur för Celestin Denise till ett hotell, där han låser in henne i ett rum och sedan lämnar han henne för att som Floridor övervaka operettpremiären.
På teatern är föreställningen redan i gång, och det artar sig till succé. Majoren finns på teatern, när Floridor anländer, och deras förvecklingskarusell kring Corinne fortsätter.
Denise har tagit sig ut från hotellet och anländer till teatern, där hon möter Fernand som alldeles betagen hjälper henne till rätta. Denise utger sig för att vara fru Floridor, och när Corinne får höra att Floridor är gift, vägrar hon spela vidare. Föreställningen räddas av Denise som under namnet Nitouche (den skenheliga) trollbinder publiken och gör succén till ett faktum.
Celestin försöker i hemlighet föra Denise till Pariståget. De har klätt ut sig i uniform — och blir infångade av en militär vaktpatrull. Men de räddas förstås av Fernand, och Denise avslöjar att hon inte alls är fru Floridor.
Efter nattens förvecklingar återför Celestin Denise till klostret, där de på morgonen ställs till svars av priorinnan för att de inte kommit i väg till Paris.
Majoren och Fernand kommer till klostret med ett nytt meddelande från Denises föräldrar. Det blir inget bröllop, eftersom Fernand har ändrat sig.
När beskedet framförs till Denise, börjar hon ana sammanhanget och ber att få träffa den unge mannen. Strax därpå står de två på var sin sida om den skärm som skilde dem åt vid första mötet. Efter några få ord har de definitivt avslutat sitt spel med identiteter. De låter ”ridån” gå upp och möter varandras kärleksfulla blickar.
Medan Celestin läser i tidningen om den stora framgången för Floridors nya operett, ger priorinnan de unga tu sin välsignelse.

Huvudrollerna spelas av Marguerite Viby 1909-2002 som var från Danmark och levde under kriget i Sverige. Åke Söderblom 1910-1965 som spelar Celestin och mannen med repliken är Thor Modéen 1898-1952 som spelar major Alfred Gibus, han var förresten med i Pensionat Paradiset. Priorinnan spelas av Hjöedis Petterson 1908-1988.

Charmören som får den unga klosternovisen spelas i sin tur av Allan Bohlin 1907-1959. Han syns dock inte i filmsnutten som visas i Tage Danielssons TV-klassiker. Inspelningen av filmen påbörjades 24 januari.1944 och avslutades 6 mars1944. Svart/vitt förstås det är ju 1944. Speltiden är 104 minuter.

Lilla helgonet fick hyfsad kritik. Aftonbladet skrev bland annat ”en småtrevlig film”.