Germanska gudamakter

Asatron eller den förkristna tron var och ska väl sägas är en avgrening av en större tro, den förkristna germanska tron som undanträngdes av kristendomen. Helt enhetlig var inte denna religion men mycket förenade de olika folken och stammarna. Många gudamakter känns igen även hos germanerna som bodde i Skandinavien exempelvis Wotan är densamme som Oden och Volla är identisk med Fulla men en del makter tycks inte funnits eller känts till under den tid vi kallar för vikingatiden. Några namn kan verka ”ogermanska” men det beror på att romarna som skrev om dem ofta ”latiniserade” namnen. Nerthus vars namn väl borde vara Njärd är ett exempel på detta.

Här följer förteckning av olika germanska gudamakter i alfabetisk ordning. Kanske finns det fler gudamakter som germanerna dyrkat?

Alcis
Nahanarvalerna dyrkade två gudar som enligt Tacitus dessa motsvarade dioskurerna hos romarna bröderna Castor och Pollux. Alcis lär de två kallats dyrkades i en helig lund och den man som förrättade offren klädde sig i kvinnokläder, men så mycket mer är inte känt.

Alaisiagae
Två kanske fler gudinnor som dyrkats av kelter och germaner. Segergudinnor som omnämnts på åtminstone åtta bevarade inskriptioner.

Baduhenna
Krigsgudinna som Tacitus omnämner dyrkades i helig lund hos friserna.

Baldruus
I dagens Utrecht fann under antiken en romersk bosättning kallad Traiectum där har man hittat inskriptioner av gudanamn Baldruss nämns två gånger. De lärde de tvistar, är Baldruus densamme som Balder eller en i övrigt okänd germansk gud?

Bældæġ
Anglosaxarnas namn på Balder.

Borvoboendoa
Gudinna som omnämns från Traiectum. I övrigt okänd.

Cobba
Gudinna som omnämns från Traiectum. I övrigt okänd.

Donner
Samme gud som Tor.

Ēostre
Anglosaxarnas namn på Ostara.

Fosite
Identisk med Forsete, dyrkades av friserna.

Frig
Anglosaxarnas namn på Frigg.

Hariasa
Gudinna som nämnts på en nu försvunnen inskription från Köln daterad till 187 före vår tidräkning. Tori finns att hon är densamma som valkyrian Herja.

Hludana
Gudinna hos friser och germaner boende vid Rhen. Är allt att döma samma som Hlodyn, Hjödyn och är jordgudinna, ”moder Jord”.

Idis
Jämför diser, kvinnliga kollektiva makter men också med ödet.

Krodo
Gud som lär ha dyrkats av saxarna. Likhet mellan Krodo och grekernas Kronos, romarnas Saturnus finns. Krodo ska ha avbildas som en man som står på en fisk som ligger på en pelare. I ena handen håller han ett hjul och i den andra en spann med blommor.

Lobbonus
Gud som omnämns från Traiectum. I övrigt okänd.

Magunasus
Germansk gud som blev den synkretistiske romersk-germanske Hercules Magusanus. Dyrkats av bland annat bataver, ubier och tungrer. En offersten med text Hercules Magusanus har hittats i Skottland från cirka 140 vt.

Mithotyn
Synkretistisk gud. Senantikens store frälsningsgud mithra som kom från Perseriket blev väldigt populär särslt bland germaner som var med i de romerska legionerna. Mihra påverkade deras tro på Oden.

Mona
Anglosaxarnas namn på Måne.

Nehalennia
Gudinna för handel och sjöfart. Hade en helgedom på ön numera halvön Walcheren i dagens Nederländerna. Hav och handel förknippas med vanerna hos nordborna och är nog troligen Njärd i västgermansk tappning. Avbildades med en hund vid sina fötter samt symboler för sjöfart.

Nerthus
Tacitus i sin Germania från 98 vår tidräkning, nämner denna gudinna som förknippas med Njärd. Fruktbarhetsgudinna som ärades med offer bland annat trälar.

Ostara
Vårgudinna hos västgermanerna. Olika namnformer finns. Lär ha firats runt vårdagjämningen och den kristna påsken kallas Easter än idag hor britterna och Ostern hos tysktalande.

Reto
Sachsarna lär ha dyrkat en gud vin namn Reto i dagens Niedersachsen. Missionären Bonifatius av Mainz förstörde ett altare till Retos ära. En del forskare har menat på att ingen Reto dyrkats utan hans har tillkommit för att förklara varför ortsnamn som börjar på Rto eller Reito finns.

Rheda
Hrêðe alternativt Hrêða är andra namn på gudinnan som lär kunna översättas till segerrik eller berömd. Gudinnan dyrkades av anglosaxarna och månaden mars hette i äldre tider hos dessa germaner som erövrade Britannien kallades Hrēþmōnaþ ”Rhedas månad”. Rheda är det latinska namnet på gudinnan.

Sandraudiga
Gudinna som nämns på inskription på latin på en votivsten ”DEAE SANDRAUDIGAE CULTORES TEMPLI” på svenska dyrkarna av sandraudigas tempel Votivstenen har som utsmyckning ett ymnighetshorn samt är från senast 300-talet. Namnet ska betyda ungefär ”hon som färgar sanden röd” och ska väl då åsyfta stränderna vid Nordsjön.

Saxnot
Saksnot, Saksnōt, Seaksneat samt flera andra stavningar. Sachsarnas gud såväl guden som folket uppkallade efter ett eneggat svärd eller huggkniv. Dyrkades även av friserna. Sachsare som konverterade till kristendomen fick lova att de tog avstånd från tron på Oden, Tor och Saxnot. Teorier finns att Saxnot är identisk med Tyr men kan mycket väl vara en egen gud.

Siȝel
Anglosaxarnas namn på sol eller kanske rättare ett av solgudinnans många namn.

Sinthgunt
Gudinna som nämns på de kända Merseburgbesvärjelserna. Kallas där syster till Sol och är nog Månes kvinnliga följeslagare Bil, syster till Hjuke.

Stuffo
Bonifatius av Mainz hette en kristen missionär som ska ha död år 755. Enligt en legend ska han efter att ha huggit ner en ek helgad åt Donner flytt och och kom till berget Stuffenberg där en kult fanns till guden Stuffo. Missionären ska ha förstört gudabilden helgad åt Stuffo. Stuffo har en del velat förknippa som en dryckesgud medan andra sagt att guden egentligen inte alls dyrkats utan kommit till senare då man velat förklara uppkomsten av ortsnamn som som just Stuffenberg.

Tamfana
Gudinna som dyrkades vid gränsen till Gallien. Fest till hennes ära hölls på senhösten.

Thunor
Anglosaxarnas namn på Tor.

Tiw
Anglosaxarnas namn på Tyr.

Vabusoa
Gudinna som omnämns från Traiectum. I övrigt okänd.

Vagdavercustis
Träd förknippas med denna gudinna då hon avbildats med träd men även krig associeras med henne. Spjut gör man som bekant av träd. Altare till Vagdavercustis ära fanns i Köln och resterna av en staty av Vagdavercustis hittats i floden Linge i Nederländerna.

Wælcyrge
Anglosaxarnas namn på valkyriorna.

Vihansa
Krigsgudinna som finns nämnd på en inskription från Belgiska Tongeren.

Viradecdis
Gudinna som dyrkats i Britannien, Nederländerna, Belgien och Tyskland. Hon som hedrar sanningen ska hennes namn betyda och troligen var tungrerna som levde vid dagens Niederrhein dyrkat henne.

Volla
Densamma som Fulla. Omnämns i Merseburgbesvärjelserna.

Wotan
Oden hos germanerna på kontinenten. Wodan hos de angler, jutar och saxare som invaderade Britannien på 440-talet vt.

Zisa
Hos sydgermanerna rättare sagt hos sveberna nämns en gudinna som kallades Zisa eller Cisa. Den romerske författaren Tacitus skriver i sitt berömda verk Germania:
”En del av sveberna offra även åt Isis. Beträffande anledningen och ursprunget till denna främmande gudsdyrkan är jag icke på det klara mer än så till vida, att själva sinnebilden, vilken är danad i form av en liburnisk farkost, tydligen anger, att det är en från främmande land inkommen religionsföreteelse”.

Gudinnans festdag var 28 september och var en skördefest. Zisa låter likt Disa, jämför med dis och diser. Gudinnan Zisa firas på hösten så får man förmoda att hon är en gudom för skörd och associeras med hösten. Men som man ser i Tacitus verk så symboliseras hon av skepp, det gör också Isis, men också Nerthus. Att himmelsguden har förhållande med jordgudinnan är dock någonting mycket vanligt i mytologi och stängt taget så är all gudinnor inom asatron jordiska medan alla asagudarna är verksamma i himlen.

Etymologiskt kommer Tyr ifrån ett mycket gammalt indoeuropeiskt ord dyeus eller deiwos, vars namn hos de vediska indierna blev Dyaus. Det förra ordet ger en urgermansk form tieuz, senare tīuz, och finns i grekiskans Zeus, romarnas Juw, som i latinets Jup – piter Jupiter, det vill säga fader himmel och sanskrits Dyaus och verkar följaktligen ha varit beteckningen på den indoeuropeiska himmelsguden. Det senare ordet deiwos ger en urgermansk form teiwaz, senare tīwaz, och finns i latinets divus och deus då ungefär betydande ”gudomlig” och ”gud”. En viss likhet med namnet Zisa finns och det är en vanlig teori att flera gudapar dyrkats i par med liknade namn.

Sandraudiga hedrades med denna sten.

Nehalennia

Den synkretistiske romersk-germanske Hercules Magusanus.