Marken ger

Du stiger ur majvivornas hav.
Svalkad av dess vågor
håller du markens skönaste skimmer
i din famn.
Axagen breder sin mullbruna
fägring för dina fötter,
och videts sångare sjunger
dig fram på den sanka ängen.
– Du gav marken din kärlek,
och marken belönade dig
likt den legendens Maria,
som gav majvivorna sitt namn.
Och dock är du bara
en fattig åkerbrukares kvinna,
som går hem i aftonen
från sina värv.
– Hur kunde den hårda jorden
belöna din kärlek,
att du kunde gå jäktets vägar
doftomfluten och skimmerkrönt?

(Gustaf Larsson)