Det är något hedniskt över fastlagen. Man ska festa och roa sig innan man ska späcka sig till den monoteistiska gudens fromma. Det är som om kristendomen inser att folk måste få släppa lös lite, en slags säkerhetsventil för de som ska lyda och frukta gud. Dansa naken i Rio de Janeiro, klä ut sig i Venedig eller äta semlor i Sverige allt handlar om att ha fest i den kärva religionens namn. vi hedningar har ju ingen kärv sträng gud som blir arg jämt och straffar ofta, vi kan inte unna oss glädjen att synda, ty vår tro erkänner inte synd. Utmana gränser, vara lite busig, göra annars förbjudna saker tycks vara många kristnas livsluft. Exempel på det är ju en viss Roberto som satt och gnöllade i TV att han köpt sex. Han sa sedan efter något år att han trodde folk skulle förlåta att han syndat för så gör man i kristen katolsk tradition. Såväl Rio de Janeiro och Venedig är katolska städer ska påpekas, man släpper lös, syndar och får förlåtelse sedan kan man synda igen. Men så fungerar inte det allt mer sekulära Sverige, här får man betala när man gjort något dumt och omoraliskt. Dom över dum värsting står fast.

Våra förfäder i Sverige förstod att katolska tron var trams och kastade av sig påvens lära. Man insåg att fasta i 40 dagar var nonsens. Men den lilla festen fastlagen behöll man. Vi kan gott hedna semlan ty denna bakelse med extra allt är en slags motpol mot kristen måttlighet och försakelse. Måttlighet straffar sig alltid!

Dessa kristna brudar från Brasilien roar sig på karneval. De tycks ha mer moral än tanterna i krisdemokraterna och tokan i Knutby.

Denna bakelse är nästan okristen trots att den bakats i denna tro.