Sigurd Fafnersbane är som alla vet hjältesångerna i eddans store hjälte. En stordådshjälte ty han dräper ormen/draken Fafner. Men innan han gjorde det hämnade han sin dräpte far ty det var viktigare för honom att säkra ättens ära än den personliga.

Han är tapper och stoisk. Han får veta att han kommer förrådas och detta kommer leda till hans död. Men han möter detta med jämnmod. Ödet kan man inte blidka eller undkomma. Han är den hedniske idealhjälten och som med så många andra ideal är det svårt att leva upp till, ja omöjligt. Men ett ideal som är lätt att uppnå är inte mycket till ideal. Ett enkelt mål inspirerar vare sig en själv eller andra.

Han är kungason och förmögen. men rikedomen förstör honom inte. Guldets makt, för guldet är förbannat påverkar dock de som sviker honom. Han är trofast, han blir lurad att svika Brynhild men kan inte lastas för det.

Det må vara hur det vill med hans historiska förebild. Han är en förebild och en hjälte för de som på allvar vill få insikt och kunskap i den tro vi kallar asatro. Läs inte bara gudasångerna i eddan, läs även hjältesångerna och ha dessa som ideal hur man ska leva och dö!

Hell Sigurd Fafnersbane!

Sigurd dräper Fafner.