Har du ett religionsalibi?

Har du ett religionsalibi? Ja kanske vet du inte vad som menas kan ju följande exempel nämnas: Två icketroende föräldrar i samfundet svenska kyrkan säger åt sin dotter att hon måste konfirmeras. För att de tror på gud, brinnande buskar och offerdöd på kors? Nej absolut inte. Men det är enda gången i barnets liv där man talar och funderar över moral! Ja man tror i detta fall inte längre på religion, men tycker ändå det kan vara bra i något moraliskt perspektiv. Man har inför sig själv och andra ett alibi till att vara med i svenska kyrkan och därmed också kristendomen.

I familjen finns många små barn. När det är matdags så brukar alltid modern leda en middagsbön. Är hon verkligen så religiös? Nja, snarare handlar det om att lugna de små så de får lite ro och sedan kan de äta utan förmycket stoj eller kanske rentav inte äter utan busar så där lite otänksamt som barn ofta gör. Marro för barn och kanske viktigast, för mor?

Sverigedemokraten var med i kyrkan som kallas den svenska. Kanske inte så konstigt då detta parti snobbar med sin kristna värdegrund. Men nej inte alls. Strunt samma, aldrig läst bibeln, inte varit på någont annat i kyrkan än begravningar de senaste tjugotre åren men anser kristendomen vara en slags motpol till islam. Att de två religionern är lika, mycket lika glöms bort.

Totalt ointresserad av andlighet och religion är det unga paret. De fnyser åt allt vad religion heter. Men så kommer det ett litet barn till vrälden och då döper de det för säkerhets skull. Men de skyller på äldre släktingar som skulle bli besvikna om barnet inte döps. Att de äldre släktingarna som de ändå sällan har kontakt med inte är religiösa de heller låsas man inte om. Man står inte för sin tro, nej det där med släktingar som kan bli sura är alltid gångbart.

Invandraren från det muslimska landet var relativt sekulär. Men när döttrarna började växa upp blev det annorlunda, nej då var det traditionell muslimsk kvinnosyn som dök upp. Men religionen var bara alibi för att mannen skulle kontrollera de nu sexuellt vakna döttrarna. Ty med religionen hjälp blev det inga oönskade pojkvänner eller graviditeter.

Kvinnna från Sydostasien kom till Sverige. Mannen hon gifte sig med var svensk men lite av en kuf. Hon hade svårt att komma in i samhället, mannen var ju inte mycket till hjälp. Hon sökte tröst och syrka i sin kultur och buddistiska tro. Barnen föddes och de fick ta del av buddismen men de fattade inte något av morsans religion. Det gjorde inte fadern heller men var frun nöjd så var maten lagad och tvätten struken.

Ingen tycks tro, men alla har alibi. Jag är med i svenska kyrkan för de gör bra saker. Det är nog det vanligaste alibit idag bland sekulära svenskar som aldrig gitter begära utträde ur sitt samfund. Finns det då religionsalibi inom hedendomen? Ja det finns det får man säga.

Jag tror inte på någonting, men jag tycker det är viktig med traditioner. Det är mitt kulturarv säger en annan. Ytterligare någon tycker världen är stel, grå, tråkig och har romantiserat en förindustriell tid då folk levde närmare naturen. Inte så mycket tro, men väl subkultur. Ytterligare någon har i opportunism och besvikelse på svenska kyrkans liberalisering återgått till förfaderns tro, fast man inte tror.

Men vågar du inte tro, vågar du inte dyrka gudamakter eller stå för din religion så är du moraliskt klandervärd. Mycket av ovanstående exempel som alla finns i verkligheten handlar om ren cynism, feghet och populism. Inga av dessa egenskaper är direkt vackra och ädla. Kanske ibland nödvändiga men inte sköna för det. Våga tro hedningar, våga tro på asarna!

Våga tro på Freja. Att tro på Freja är att tro på kärleken!

Att tro på Oden är detsamma som tro på vetenskap, framåtskridande och utveckling. Kan man ha ett godtagbart alibi för att inte tro på något av ovanstående?