Lars och Oden

”Den 10 augusti är Larsdagen och den firas till minne av den helige Laurentius, som blev stekt på halster i Rom för många år sedan, långt före världskriget, fast det kunde lika gärna ha hänt i vår tid, som alls icke är bättre än forntiden. Laurentius blev icke helgon medan han levde; ty sådant anses opassande, hur hygglig en karl än kan vara. Han fick vänta tills han dött. Slottet Escorial i Spanien är byggt i form av ett halster just till minne av det stackars gamla helgonet. Res dit och se själv!”

Orden kommer från Albert Engström den kände författaren och tecknaren. Kristendomen är fylld av martyrer, de som är mest tokiga idessa förment heliga män och kvinnor som dog för sin tro medan den allsmäktige guden bara sitter och tittar på är katolikerna.

Men hedendomen är äldre än kristendomen och i Eddan finns berättelsen som heter på isländska Grímnismál ofta översatt till ”Sången om Grimner”.

I Erik Brates översättning en översättning Lars Lönnroth tycker är för ”götisk” står följande:
”Oden och Frigg sutto i Lidskjalv och sågo kring alla världar. Oden sade: »Ser du Agnar, din fosterson, där han avlar barn med en jättekvinna i hålan? Men Geirröd, min fosterson, är konung och råder över ett land.» Frigg säger: »Han är så snål på mat, att han pinar sina gäster, om han tycker, att det kommer för många.» Oden säger, att det är lögn; de slå vad om denna sak. Frigg sände sin kammartärna Fulla till Geirröd. Hon bad konungen taga sig i akt, att icke en trollkunnig man, som kommit in i landet, skulle förhäxa honom, och sade det vara kännemärke på honom, att ingen hund var så arg, att han skulle rusa på honom. Men det var alldeles osant prat, att konung Geirröd icke var frikostig på mat, och dock låter han fasttaga den man, som hundarna icke vilja angripa. Denne var klädd i blå kappa och kallade sig Grimner och sade icke mer om sig, fast han blev åtspord. Konungen lät pina honom till bekännelse och sätta honom mellan två eldar, och satt han där i åtta dagar. Konung Geirröd hade en tio år gammal son, som hette Agnar efter hans broder. Agnar gick till Grimner och gav honom ett horn fullt att dricka och sade, att hans fader gjorde honom illa, då han pinade denne man utan sak. Grimner drack därav; då var elden så vitt kommen, att kappan brann på Grimner. Han sade:

»Het är du, eld,
och nästan alltför stor.
Gå fjärran från mig, fyr!
Ludna kappan svedes,
fast jag lyfter den upp,
fällen för mig brinner.

Ja Oden kan släcka eld när han vill men kristne Lasse tycks vilja bli bränd till döds. Kristendomen är ju emot självmord men många martyrer tycks vara mer än lovligt benägna att sluta sina dagar självmant.

Oden sitter mellan eldarna.

Lasse får det hett om öronen…