Från lök till groda!

Från lök till groda!

Alla har väl hört, sjungit och även dansat till ”Små grodorna”? Men varifrån kommer denna besynnerliga visa?

Vi får gå tillbaka till franska revolutionen. Franska soldater vill förstås sjunga, ty vem vill inte det när det är krig? Sång håller humöret uppe, stärker lagkänslan och förhoppningsvis kan den skrämma fienden den lede!

Lök ja det är en vanlig igrediens i matlagning. Billig och håller sig hyfsat bra. Utmärkt men kanske lite trist soldatkost? Gör det bästa av situationen och sjung att du gillar lök tycks soldaterna tycka. Lånar man sedan musiken från den då kända operan ”La Chasse du jeune Henri” från 1797 skriven av Étienne-Nicolas Méhul 1763-1817 blir det ännu roligare. Napoleons grenjdjärer tyckte sången var extra rolig, måhända att grenadjärer ursprungligen var utrustade med granater och löken kan ju med lite god vilja påminna om detta vapen.

Étienne-Nicolas Méhul 1763-1817, de små grodornas anfader?

Kanske inte full så roligt för franmännen var det väl inte att arvfienden, det vill säga britterna gjorde om sången. Fransmännen gillar ju mat som kanske inte alltid uppskattas av andra folkslag. Sniglar men också grodor. Att kalla fransmännen för grodor men också grodätare är då tämligen logiskt. Logiken är än mer glasklar ty frans hämnades och kallade britternas soldater för humrar. De som stred för kungarna som satt i London hade röda uniformer och rödrockar var en vanlig benämning för brittisk soldat. Men hummern är ju röd, när han är kokt. Mat är inte bara livsmedel det kan användas som skällsord också. Grodor mot humrar.

Men hur kom denna först franska men sedan engelska visa till Sverige? Ja här tvistar de lärde. Men den fanns i tryck 1922 i en bok från slottet Nääs i Västergötland. På Nääs drevs slöjdutbildning mellan 1872-1960. sången nedtecknades och gjorde väl mera ”barnvänlig” innan den gick i tryck.

Måhända sången kom till Sverige under de sista åren av Napoleonkrigen? Sverige deltog i kriget i omgångar och var ofta allierade med britterna. Karl Johan, den första av ätten Bernadotte ledde i kriget mot Napoleon 1813-1814 när han var kronprins en arme, känd i böckerna som Nordarmén. Under sitt befäl hade den före detta franske marskalken som ju borde ha hört sången om lök inte bara svenskar utan även preussare, ryssar och britter. Kanske någon soldat från de de brittiska öarna sjung om grodor och någon svensk tyckte det lät kul? Eller är det Karl Johan själv som nynnat på sången? Någon froskare som ha ork och lust får undersöka saken.

Karl Johan själv en gång en grodätare rider fram för att störta Napoleon. Kunde han sången?

Varning. Franska främlingslegionen sjunger fortfarande löksången. De kan bli ledsna om ni hör dem sjunga och börjar skratta. Man bör ju vara snäll!

Chanson de l’Oignon

J’aime l’oignon frit à l’huile,
J’aime l’oignon quand il est bon,
J’aime l’oignon frit à l’huile,
J’aime l’oignon, j’aime l’oignon.

Refrain:
Au pas camarades, au pas camarades,
Au pas, au pas, au pas,
Au pas camarades, au pas camarades,
Au pas, au pas, au pas.

Un seul oignon frit à l’huile,
Un seul oignon nous change en Lion,
Un seul oignon frit à l’huile,
Un seul oignon, nous change en Lion.

Refrain

Mais pas d’oignons aux Autrichiens,
Non pas d’oignons à tous ces chiens,
Mais pas d’oignons aux Autrichiens,
Non pas d’oignons, non pas d’oignons.

Refrain

Aimons l’oignon frit à l’huile,
Aimons l’oignon car il est bon,
Aimons l’oignon frit à l’huile,
Aimons l’oignon, aimons l’oignon.

Refrain