Sydskånsk sommarkväll

Vidt öfver nejden tystnad och frid.
Dofter, dem äng och åker andas,
samman i dröjande skymning blandas.
Luften är lätt och lugn och blid.

Slaka de hänga pilarnes blad.
Vångarnes ax i lättaste dimma
matt de som drifvet silfver glimma,
ånga så fint i daggigt bad.

Östersjöbrus i aftonens ro
sakta till sömns all nejden lullar.
Rasslande vagn i fjärran rullar.
Ramar i rykande äng en ko.

Hunden i gård bak skymmande vall
gläfsar med ljud så gälla och korta,
svagare svarar det längre borta.
Åter ljuder det här ett skall.

Kornknarrn skorrar inne i vång.
Skramlar i klöfvern ett ringlande tjuder.
Borta i byn harmonikan ljuder.
Re’n är på korsväg dansen i gång.

Sjungande drager mot sjön ett tåg
ungmor i arm med reslige drängar.
Visan dör hän på strandens ängar,
domnar för brusande östersjövåg.

(Albert Ulrik Bååth)