Ja det kan man fråga sig. Resignera och acceptera ödet. För asatron är i mångt och mycket en ödes tro med Urd, Verdandi och Skuld som ödets förnämsta representanter. Men gudarna ger aldrig upp. De kämpar på. De satt inte bara och inväntade att Balders skulle dö utan gjorde allt vad de förmådde för att Balder skulle få leva. Det fungerade inte men gudarna försökte.
Ödestro får inte urarta i att man sitter passiv och inte gör någonting. Det är ödet, ingenting att göra förutom att sucka och rycka på axlarna. Det är svårt, nästintill omöjligt att påverka ödet. Men chansen blir inte större för att man sitter och suckar. Gudarna lyckades inte få tillbaka Balder och Nanna från Hel. Men de fick tillbaka Odens ring och en hälsning till de levandes värld och det var alltid något.
Freja fick inte tillbaka Od när denne försvann. Men hon letade efter honom och fick nya insikter och kunskaper under resans gång. Hade hon bara gråtit tårar av guld hade ingenting uppnåtts.
Ragnarök kan skjutas upp men aldrig undvikas. Var glad att Tor skjuter upp världsalltets undergång. Han gör det genom att åka österut och dräpa tursar.
Slutligen. Det är han som kämpar som kommer till Valhall, inte den som sitter och suckar!
Ja våren i alla fall den senare delen är ju förknippad med kärlek och kärleksgudinnan eller om man så vill kärleksasynjan är ju Freja. Ja hon har ju många andra egenskaper Mardöll, Gefn och allt vad hon nu kan kallas. Men störst av allt är kärleken och den kan aldrig dö. Freja överlever ragnarök det kan ni vara säkra på. Så varför inte uppmärksamma Freja lite extra nu när det är vår? Kanske får ni lite kärlek tillbaka ni goda och hedniska människor?
Första maj 1872 föddes Hugo Emil Alfvén. Platsen för denna tilldragelse var Stockholm och barnet blev det fjärde av totalt en syskonskara av sex. Fadern var skräddarmästare. Musikintresset växte tidigt hos den unge Hugo som även var intresserad av måleri. Måleriet upptog han på senare år kanske för att han liksom många andra konstnärssjälar hade det besvärligt med att få ekonomin att gå plus och inte minus?
Man förstod att det fanns talang hos den unge och det blev studier vid Musikkonservatoriet 1887- 1891, först var det piano som var instrumentet men senare övergick Alfvén mer och mer till fiol. Det spelades inte bara, tidigt började han även komponera. Studerandet fortsatte ytterligare i sex år. Under dessa år började Alfvén i hovkapellet men fick också studium för att kunna studera vidare utomlands.
Alfvén debuterade som solist i februari 1892. Genombrottet kom med hans andra symfoni som uruppfördes 1898 med den berömde tonsättaren Wilhelm Stenhammar som dirigent. Den kanske mest kända av Alfvéns verk Midsommarvakan tillkom några månader då han vistades i Danmark 1903 och uppfördes året därpå. Hugo Alfvéns musik har med rätta ansetts vara nationalromantisk men han själv gjorde många resor i Europa och Danmark var ett land han ofta och gärna besökte, hans första fru var danska. Tre äktenskap blev det totalt. Marie Krøyer, Catharina Wessberg och Anna Lund var alla fru Alfvén. Sista äktenskapet slutade inte med skilsmässa utan att maken avled. En dotter, Margita föddes i första äktenskapet. Hon var en kort tid förlovad med Evert Taube, gjorde några filmroller och dog vid femtiosex års ålder nästan två år efter fadern.
Hugo Alfvén må vara född i Stockholm, men han förknippas mest med Dalarna. En vän bosatt i detta landskap bjöd in tonsättaren 1904 och det blev nog kärlek omedelbart mellan Alfvén och Dalarna. Han fick erbjudandet att ta över dirigentpinnen för Siljansbygdens körförbund. Senare bildade han Siljanskören och var dess ledare fram till tre år innan sin död. Han var en flitig dirigent och ledde även Orphei Drängar under många år. 1911 skaffade sig Alfvén en bostad i Dalarna och sedan 1939 bosatte han sig i Tibble i Leksand. I många år var dock bosatt i Uppsala.
8 maj 1960 avled Hugo Alfvén i en ålder av 88 år och en vecka gammal. Han hade då komponerat hela 327 musikaliska verk fått mottaga Nordstjärneorden och medaljen Litteris et Artibus. Han begravdes på Leksands kyrkogård.
Referenser:
Tryckta källor: Ericson Uno (redaktör) Myggans nöjeslexikon, Ett uppslagsverk om underhållning, del I 1989. Gabrielsson Jan Det sällsamma Dalarna, uppslagsbok för tillresande 1975. Tynderfeldt Bo (redaktör) Dalarna 1994.
Ha en trevlig maj ärade hedningar om ni kan. Ja det är lite pessimistiskt nu med pandemin som kanske börjar öka igen och kriget i Ukraina. Men även om det dåliga upptar det mesta av tiden så är det det det som är bra som räknas.
Må makterna vara med er hedningar samt att de är emot våra fiender!
Ideell Kulturkamp 