Dikt vid tjugondag Knut 2019

Granen nu kastas ut,
julölet är också slut.
Farväl säger vi vid tjugondag Knut!

Allt julpynt och dekoration nu packas ner,
först vid Lucia syns vi något mer.
Julen 2018-2019 är ej mer!

Skinka, lutfisk, marsipan och nötter,
finns inte mer och syns ha fått fötter.
Lite trist att det är slut, man blir på julfriande aldrig trötter!

I kalendern för runor hornet nedvänt är,
en talande symbol att slut på julen det är är.
Men den kommer tillbaka den högtid vi håller så kär!

Ja du jul, Jolners högtid välkommen tillbaka,
snart igen ska vi öl brygga, fisk luta och pepparkakor baka.
Mellan trettonde december och trettonde december vi dig dock sakna!

Mjödets gudinna påminner oss om att julen inte är slut. Nu gör vi ett sista ryck inför den 13 januari. Låt oss lustiga vara!  

Vintern är här på allvar i Sverige. Januari och februari brukar vara de kallaste månaderna. Men ska man åkalla vinterns gudinna om en kall och hård vinter eller en mildare? Ja det är sådana teologiska spörsmål man måste tänka på om man är hedning. Eller så kan man låta Skade själv bestämma och finna sig i det.

Skade bestämmer!

Hlin du mäktiga asynja, hör vår åkallan och vädjan:

Beskydda och försvara oss för alla muslimska terrorister som planerar att skada Sverige och svenskarna.

Vi vänder oss till dig Hlin, för våra egna makthavare har tagit in muslimerna i Sverige och vill att det ska vara kaos och elände!

2272 inlägg har nu Ideell Kulturkamp. Mycket handlar om historia och folkkultur. En inte ringa del tar upp monoteism i ett negativt perspektiv. En och annan artikel tar upp politik men det är inte meningen med vår verksamhet.

Asatro är meningen med Ideell Kulturkamp och Ideella Kulturföreningen. Artiklar om denna religion har skrivits och än mer kommer att skrivas. Det känns ärligt talat som om vi bara börjat.

Den sjunde januari är som alla vet farängladagen. De döda som tänktes farit ner från Himlen för att besöka sina släktingar vid jul reser nu tillbaka. Seden får sägas ha hedniska anor. Så farväl alla döda släktingar och vänner som besökt oss under julhelgen! Far väl ni döda, vi ses igen!

Den siste stjärngossen

Jag står här i vintermörkret och försöker värma mina händer,
i den månad som kommer efter december.
En stjärngosse i januari är lika sällsynt som en anka med tänder!
Jag tillhör de krympandes skara,
vid Lucia får jag bakom Lussebruden vara statist endast och bara.
Men så här ska det väl inte vara?

I äldre tider gick vi stjärngossar runt,
myndigheterna ogillade och tyckte vi höll på med strunt.
Läroverksadjunkter, präster och vakter tyckte inte våra fester var sunt!

I forna år gick vi gossar med stjärna och sjung Staffan stalledräng,
nu lyssnar ingen på vår sång och ger oss en peng.
Ingen numera är klädd som kung Herodes, eller Judas med penningpung!

Ack, den stackars trettonhelgsgossen snart borta är,
Lucia flyttad in i kyrkorna men vi ansågs bara vara till besvär.
Är det ingen längre som håller stjärngossetraditionen kär?

Henrik Andersson

 
Dikten publicerades i Falköpings tidning 2018-01-05
https://www.falkopingstidning.se/article/stjarngossar-lika-vanliga-som-ankor-med-tander/
 

I hedniseringens tecken sänder vi en extra hyllning till de tre gudarna Oden, Tor och Frej vid den tid de kristna firar trettonhelgen.