Svenska dikter del XXXXIX: Den vackraste visan om kärleken

Ture Nerman var författare och radikal politiker. Ture hade två kända bröder, tvillingarna konstnären Einar och arekologen Birger. Ture som föddes först blev först journalist och sedan redaktör. Politiskt var han först socialdemokrat sedan kommunist därefter socialist och slutligen åter socialdemokrat. Under de år andra världskriget rasade gav han ut den antinationella tidningen ”Trots allt!” Ture Nerman var nog ändå lite av en torrboll, han var vegetarian och nykterist och blev sedan Israel bilades en stark vän av detta land. De sista åren blev han dock något mer högervriden och hyllade såväl NATO som det USA stödda Sydvietnam. Ture Nerman skrev dock en och annan dikt och den mest kända som blev en visa då Lille Bror Söderlund tonsatte den handlar om krigets vanvett. Den publicerades 1918 i diktsamlingen Fruntimmer. Nerman levde mellan 1886-1969.

Den vackraste visan om kärleken

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig parisstudent.

Den skulle ha lyst över länderna
och bringat en vår på knä,
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny, en ny Musset.

Han skulle ha vandrat längs kajerna
med en blåögd liten Lucile
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.

Men den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig parisstudent.