Svenska dikter del XXXI En inneboende

Nils Ferlin föddes i Värmländska Karlstad 1898 men flyttade till Filipstad vid tio års ålder. Fadern dog året efter och modern fostrade tre barn, varav Nils var mellanbarnet. Nils Ferlin tog examen 1914 och tog därefter olika arbeten, bland annat som sjöman. 1918 stod Ferlin på scenen för första gången och han var även en skicklig fotbollspelare. Värmland hade nu bytts mot Stockholm. 1930 kom första diktsamlingen ” En döddansares visor”. Ferlin blev känd och han tillhörde de så kallade ”Klarabohemerna”. Totalt sju diktsamlingar blev det då den sista gavs ut postumt. Bohem livet i Klara var nog inte så hälsosamt, öl, cigarreter och kaffe levde och skulle får man väl säga en bohem leva på. Som tur var träffade Ferlin en dam vid namn Henny Lönnqvist som fick bort honom från Klara. Livet hade dock varit hårt och Ferlin hade såväl reumatism och tidvis depressioner. Sista åren var han svårt sjuk. 1961 vid 62 års ålder avled den folkkäre poeten. Dikten ”En inneboende” är från debutboken.

 

En inneboende

B-rr, jag är som en inneboende

jag hyr ett möblerat rum;

värdinnan är mäkta troende

hon fyller varenda tum

varenda tum i mitt rum

med bilder och tänkespråk,

med fula och tarvliga bilder

och dåliga tänkespråk.

 

Jag sitter med hängande armar,

jag sitter med ryggen i krum

mens skymningen rullar sitt dunkelljus

som en valsmelodi kring mitt rum …

Jag gäspar – värdes förlåta,

mitt hjärta är sjukt och nervöst,

jag löser en korsordsgåta

som ännu ingen har löst.

 

Dom pratar om mej i huset

att jag varken ser eller hör,

men vinden hör jag och suset

i almen därutanför,

en fågel ser jag som irrar

långt bortom hank och stör …

jag sitter och stirrar och stirrar

och ingenting kommer mej för.

 

Jag är som en inneboende

som fryser jämt i sitt rum,

och jag är som en dåligt pressad växt

i ett herbarium.