Slaget vid Lützen
Andra maj 1813 segrade Napoleon I vid Lützen. Fransmännens kejsare besegrade en armé bestående av preussiska och ryska soldater. Efter fiaskot med att invadera Ryssland året innan hade Napoleon återvänt till Frankrike och återuppbyggt sin armé. Segern vid Lützen ändrade dock inte krigets utgång, men det ökade moralen på fransmännens sida och såg till att några av Napoleons allierade fortfarande stödde honom.
Den förenade armén på kanske över 100 000 man tågade mot Leipzig och fransmännen tänkte vinna initiativet genom att möta den innan den hunnit fram till denna stad. Napoleon var förstås ledare för de franska trupperna. Under sig hade han marskalk Michel Ney. Fransmännens armé var något större än motståndaren, kanske 120 000 man. De allierade armén leddes nominellt av Preussens kung och Rysslands tsar men den preussiske furste Gebhard Leberecht von Blücher var den reelle fältherren. Under sig hade Blücher Peter Wittgenstein en rysk general, namnet till trots.
Innan striden roade sig Napoleon med att besöka platsen där det mer berömda slaget stått 1632. Detta slag som nu skulle utkämpas stod söder om staden. 1632 var striden utanför Lützen. Då den största byn i stridområdet var Großgörschen, Grossgörschen har slaget ibland fått namnet av denna by, men ofta kallas det slaget vid Lützen 1813. Själva striden den andra maj började med skärmytslingar men inleddes på allvar klockan 10.
Planen var att Ney och hans trupper skulle hamna i strid med fienden. Dessa skulle då koncentrera sig på att anfall Ney medan Napoleon sedan skulle inleda det egentliga anfallet. Planen lyckades, Ney blev anfallen och de allierades anfall var så starkt att förstärkningar måste skickas fram. Kejsaren kunde anfalla sina fiender i flanken och började med en ordentlig artilleribeskjutning. Senare ledde han själv framryckningen mot fiendernas linjer och var för en gångs skulle med i händelsernas centrum än att som vanligt ledda trupperna bakom stridslinjen. Ett preussiskt motanfall hejdade dock den franska offensiven.
Vid 18-tiden på kvällen började de allierade sin reträtt. Fransmännen hade brist på kavalleri och kunde inte förfölja. Just brist på kavalleri hade varit ett stort problem sedan det misslyckade fälttåget i Ryssland. Avsaknad av hästar var ett problem som fransmännen aldrig lyckades åtgärda vare sig vid Lützen eller vid de andra slagen. De allierade drog sig tillbaka, men i god ordning. Ingen av de båda sidorna hade satt in alla trupper i slaget. Fransmännen ska förlorat i döda 2757 man. Förlusterna i döda och sårade ska på allierade sidan varit mellan 12 000 till uppemot 20 000. En som sårades i slaget var Gerhard von Scharnhorst, general i preussiska armén, som avled en tid efter slaget. Dagen innan slaget, den första maj stupade under en rekognosering den franske marskalken Jean-Baptiste Bessières.
Ett minnesmärke finns till minne av slaget. Den restes på kungen av Preussens order. Som lite kuriosa kan nämnas att Napoleon hade Gustav II Adolf som en av sina förebilder inom krigskonsten samt att Blücher i sin ungdom var soldat i svensk tjänst.
Karta över slaget.
Preussiska soldater går till anfall andra maj 1813.
Minnesmärket över slaget.
Ideell Kulturkamp 