Hurra for Norge!

17/5 2016 ayps

Några mindre kända gudar inom asatron: Aud, Delling och Glen

Förord

De flesta asatroende kan berätta mycket om Oden och Tor. De kan förklara vem Njord och Frej är. Ull känner de till namnet och Heimdall likaså. Därför ska vi nu skriva lite om några mindre kända gudar. För enkelhetens skull tar vi dem i bokstavsordning. De korta biografierna kommer från ”Våra gudamakter”.

Aud, Auðr

Aud eller Auðr är son till Natt i hennes första äktenskap med Nagelfare. Han är en personifiering av midnatten. Skalderna kallar Jord för ”Auds lysande syster”.

Delling, Dellingr

Morgonrodnadens gud. Är av asarnas ätt och har med gudinnan Natt sonen Dag. Han är även Breidablicks väktare, det blev han efter att Balder dödades. Delling stupar vid ragnarök som så många andra asar. Tre dikter nämner Delling i äldre eddan och de är Völuspá, Vafþrúðnismál och Vafþrúðnismál.

Glen, Glenr

Glen heter gudinnan Sols make. Han nämns ibland när skalderna kallat Solen för Glens maka. Han blir far till Sols dotter som när föräldrarna uppslukats av vargen Sköll slukar solen vid ragnarök. Glen dör som så många andra i ragnarök.

Funderingar kring de tre gudarna

Av de tre spelar nog Delling den största rollen, det finns bilder som ska föreställa denne asagud, men de är få. Aud spelar en mycket liten för att inte säga minimal roll. Som en personifiering för midnatten eller kanske rentav världsrymden är Aud ofta närvarande, men också väldigt opersonlig. En gud? Ja, men inte en gud som det lönar sig att blota till, om man vill få hjälp eller vägledning i det dagliga livet.

Glen har en och annan lärd man och kvinna undrat över. Kanske är namnet ett binamn på en annan gud? Gudar inom asatron som har ”solgudsfunktioner” är bland annat Oden, Heimdall, Balder, och Ull.

Glen och Ull samme gud?

Troligen har man väldigt långt tillbaka i tiden dyrkat ett solgudapar, och kanske har den manlige parten i förhållandet fått stå tillbaka för den kvinnliga, ungefär som Njords maka Njärd fått mindre betydelse än sin man? Att gudinnan Sol, även kallad Sunna har en make får vi ändå enas om. Hon blir ju mor till en ny solgudinna. Inom asatron är vi skeptiska till så kallade jungfrufödslar, så Glen må vara i skymundan, men en viktig funktion fyller han ju genom att bli den nya solgudinnas far.

Författaren till ”Våra gudamakter” har en teori om att Ull och Glen är samma person. Både Glen och Ull ska vara namn som syftar på ”glans, glänsa”. Ull är en bågskytt och hans pilar kan tolkas som solens strålar. En pilbågskyttande gud kan ju vara bra att ha med när man förfölja av jättevargen Skoll. Ett annat namn på gudinnan är Alfrödull, namnet ska användas om den solvagn gudinnan använder. Slutet på namnet innehåller passande nog just ull.

Godtar man att Glen och Ull är samma gud så är guden inte bortglömd, utan är en av de mest kända av gudarna. Ull nämns bara som Sivs son och Tyrs styvson, fadern är okänd. Men även Glens far är till namnet okänd. Skulle man ansluta sig till teorin att solguden och solgudinnan är ett syskonpar kan man förmoda att även Glens far är Mundilfare. Men då borde rimligtvis Siv vara denne Mundilfares dotter. Om Sivs släkt vet vi intet. Siv, maka till åskguden har setts som en form av just solgudinnan. Både sol och regn behövs för att det ska bli grödor. Båda är ju också gudamakter som vistas uppe på himlavalvet.

Vi får nog vara ödmjuka och inse att vi aldrig helt kan förstå allt inom asatron. Lika gott det kanske?

Aud

Delling

Glen

Pingst, dikt av Carl David af Wirsén 1876

Du kommer åter med ljusa knoppar,
Du kommer åter med helig frid,
Med vänlig sol och med ljumma droppar,
Du sköna, signade pingstetid,
Och unga hjertan som allra mest
Förtjusta fira din ädla fest.

Det trema folket i gröna dalar,
Vid stilla sjöar, på höga berg,
Och kungen allt i de gyllne salar —
Du helsar alla i rosig färg,
Du viftar frid på de unga gräsen,
Du viftar frid på hvartenda väsen.

Välkommen åter till späda lunder
Och nicka helsning i hvarje dörr!
Välkommen åter med höga under
Och himlens lågande eld, som förr!
Och lär oss tala och lär oss sjunga
Med nya sinnen och nyfödd tunga!

Det glömda språket oss för i minne,
Vårt modersmål i de forna dar!
Ack, det halkat ur själ och sinne,
Och dunkla drömmar blott äro qvar,
Men spridda stafvelsers ljud oss tjusar,
När lärkan sjunger och bäcken susar.

Väl ropas än af så många munnar:
»De äro rusiga blott af vin»,
När en apostel Ditt lof förkunnar,
Du höge Ande, och gycklarns grin
Vill spörjas än, när som tänkarn ordar
Om lif, som ingen i mullen jordar.

Men obekymrad om vrånga domar
Skall sångarn sjunga alltjemt ändå,
När trasten slår och syrenen blommar,
Om Fadrens boningar i det blå,
Och kanske lyssnar till hvad han talar
Det trefna folket bland berg och dalar.

Hvad mer, om stoftet blir gömdt i jorden
Förr’n hvad han velat han bragt till slut?
Pingstliljan, sommarens härold vorden,
Dör nöjd, när honom hon ropat ut.
Af pingstdagsflamman så stark och ren
De ljusa bladen ge återsken.

Svensk matkultur del IV De viktigaste djuren inom svensk matkultur

Högtider kräver dessa maträtt för att travestera Albert Engströms Kräftor kräva dessa drycker. Men det är inte främst maträtterna utan de djur man tillagar vid högtiderna som det nu ska skrivas några korta rader om. De viktigaste matdjuren inför högtider är följande:

Sill – Alla högtider

Gris – Jul

Höns – Påsk och pingst

Kräftor – Kräftpremiären

Sillen är med vid jul, påsk och spelar en alldeles egen roll vid midsommar. Ofta är sillen inlagd men någon enstaka gång saltad. Skillnaden mellan sill och strömming är väl inte överdrivet stor, så vi kan nog räkna med surströmmingen under denna rubrik.

Grisen är julens mat nummer ett. Alla de traditionella kötträtterna vid jul är gjord av Nöffe. Skinka, revben, syltor, ja listan kan göras lång.

Höns, tamhöns har äran att vara huvudroll vid två högtider. Påsk och pingst. Vid påsken är det främst äggen som äts, men de kommer ju som alla vet från hönas bak. De ägg som överlever denna högtid, riskerar att växa upp och bli kycklingar för att nackas och läggas i grytan. Kyckling är mat som förknippas med pingst. Det är nog tack vare kycklingen som pingsten överlevt som helg i det sekulariserade Sverige. Mickelsmäss på hösten är en högtid som nästan försvunnit, tack vare att denna högtid inte har någon speciell mat eller maträtter.

Kräftor lever farligt i augusti. Kräftpremiären har blivit en av 1900-talets stora fester för mången redig svensk. Det går att fira jul utan gris, men inte ha kräftskiva utan kräfta.

Så sill, gris, höns och kräftor är de djur som bidrar främst till den svenska matkulturen.

När de kristna firar sin pingst, då passar vi i ideella kulturföreningen på och hedrar de stupades dag. Vi hedrar minnet av alla de hedningar som dödats av kristna missionärer och korsfarare.

En hednisk gudinna gråter över offren.

Mercuralia

15 maj var ett datum då en högtid till Mercurius firades. Namnet på högtiden är Mercuralia. Mercurius är Jupiters son med Maia. Mercurius, även stavat Merkurius är köpmännen och handelsmännens gud och det var främst de som i det romerska riket tillbad Mercurius. 15 maj i Rom begav sig köpmännen till Porta Capena där man hämtade vatten i en brunn helgad åt guden. Vattnet bestänktes på köpmännen, deras skepp men ibland också på deras varor.

Romarna identifierade sin gud Mercurius med grekernas Hermes, egypternas Anubis, guden tillbads under namnet Hermanubis och med germanernas Oden. Onsdagen på latin heter dies Mercurii.

Guden som firas den 15 maj.

Talet tolv

Tolv lärjungar hade Jesus. Ja det kan vi väl tro på. Men tolv är ju ett vanligt tal inom religion och mytologi.

Tolv stjärntecken finns det.

Tolv är Olympens gudar.

Tolv var Israel stammar.

Tolv lärjungar har Buddha.

Tolv lärjungar har Mithra.

Tolv Jyotirlinga har Shiva

Tolv asagudar finns det.

Listan kan göras lång…

Pingst, den bortrationaliserade helgen

2004 bestämdes det att annandag pingst skulle avskaffas som helgdag. Istället skulle svenska flaggans dag, Sveriges nationaldag bli helgdag. En del kristna och en del personer som avskyr allt vad nationalism heter blev förstås sura. Men Frej, svearnas uråldrige kultgud log uppe i Alfheim. Varför offrades då just annandag pingst? Svaret får nog bli att pingsten är en helg som inte ens de kristna uppmärksammar. Pingsten är till minne av att Jesus lärjungar började missionerar. Det lockar inte till större entusiasm hos de flesta kristna. Men det kan vara värt att påpeka att pingsten redan i äldre tider bortrationaliserades. 1772 bestämde kung Gustav III att en del helgdagar skulle bort. Tredjedag pingst och fjärdedag pingst försvann som helgdagar. Ingen kristen, vad vi vet krävde att dessa dagar skulle bli helgdagar igen 2004.

Den mest okände av asagudarna

Meile är får man nog säga den mest okända guden inom asatron. Ja även de som inte är troende hedningar känner nog till såväl Oden, Tor och Frej. Även folk som är troende och kan räkna upp Heimdall, Tyr, Njord och Brage säger sällan Meiles namn.

I den äldre eddan nämns bara Meile en gång, det är i sången om Harbard då Tor nämner att han är Meiles bror. I den yngre eddan nämns Meile två gånger. Det är vad vi vet om Meile, han är Tors bror och Odens son. En del lärda bland annat Viktor Rydberg har framlagt teorin att Meile är ett binamn på Balder. Andra har en teori om att namnet betyder ”milstegaren”. Det är kanske med de få kunskaper vi har om Meile eller Meili som namnet blir på fornnordiska vi kan utgå ifrån att Meile är en himmelsgud, som sin far och bror. Troligen är Meile en personifiering av den storm som föregår åskväder. Vi får också förmoda att Meile, likväl som de flesta asarna stupar vid ragnarök.

Få konstnärer har försökt avbilda Meile. Men här är en bild som ska föreställa Odens son och Tors bror.

När Carl XVI Gustaf spelade en politisk roll.

Den svenske statschefen må vara en person som främst ägnar sig åt ceremoniella och representativa uppgifter, men ibland har det skett att Carl XVI Gustaf ägnat sig åt politik. Det kanske mest kända exemplet på ”kunglig politik” är från 1987. Då kritiserade kungen den norska säljakten. Jakten som delvis skedde genom att klubba ihjäl sälungar hade då fått massiv kritik och kungen sa bland annat: ”Om inte Gro Harlem Brundtland kan ta hand om sälproblemen, så undrar jag, hur ska hon då kunna ta hand om det norska folket?” Harlem Brundtland var då norsk statsminister. Protesterna där bland annat kungen deltog fick effekt och jakten sågs över. En del tal om andra miljöfrågor, men också att det är positivt med invandring har även skett från kungens sida.

1993 skedde ännu en inblandning i politik. Även denna gång i utrikespolitiken, och det är den vi ska berätta om. Bakgrunden till det ”kungliga ingripandet” är följande:

Tre svenskar arbetade som ingenjörer i Kuwait, kort efter att Kuwaitkriget 1990-1991 utkämpats. Svenskarna var anställda hos företaget Ericson. De kom vilse mellan gränsen mellan Kuwait och Irak. Irakiska soldater tog svenskarna till fånga. Regeringen försökte få fångarna fria, men det hjälpte inte. Svenskarna dömdes till fängelse för spioneri och straffet blev tio års fängelse. Tiden gick och man insåg snart att den så kallade tysta diplomati man förde inte gav resultat. Hemma i Sverige lät folk som engagerade sig i fallet med de tre ingenjörerna som sympati sätta gula band på rockkragen. Irakierna lät förstå att frisläppande kunde ske om man flyttade fallet upp till statschefsnivå. Svenska regeringen förstod att i så fall måste kungen vara med.

Kungen hade förstås ingenting emot att spela en politiks roll, något annat kan man inte kalla ärendet. Brevet skrevs dock med godkännande av regeringen, men det var hovmarskalken som fick lämna över brevet till den irakiske presidenten Saddam Hussein.

En del missnöjda röster hördes från republikanskt sinnat håll.  Kungen vädjan om att svenskarna skulle släppas fria hade dock effekt och de tre Christer Strömgren, Leif Westberg och Stefan Wihlborg flögs hem där de mottogs av kungen. TV 4 kallade Carl Gustaf för ”hjältekonung”.

Brevet till Saddam Hussein

”Herr president, som Ni vet råkade de tre svenska medborgarna Christer Strömgren, Leif Westberg och Stefan Wihlborg för ett drygt år sedan, av misstag och utan ont uppsåt, komma in på irakiskt territorium. De dömdes av irakiska domstolar till sju års fängelse ovillkorligt. De avtjänar sinastraff i Abu-Ghraib-fängelset. Jag vet att de under denna period har behandlats väl. Men naturligtvis lider de mycket av att vara skilda från sina anhöriga långt borta i Sverige och de vill inget annat än återvända till sitt land. Av tradition är relationerna mellan våra två länder och folk goda. Med det i åtanke och med detta brev vill jag be Er, herr president, att benåda mina landsmän så att de kan återförenas med sina anhöriga.”

Carl Gustaf

Iraks president