När Carl XVI Gustaf spelade en politisk roll.

Den svenske statschefen må vara en person som främst ägnar sig åt ceremoniella och representativa uppgifter, men ibland har det skett att Carl XVI Gustaf ägnat sig åt politik. Det kanske mest kända exemplet på ”kunglig politik” är från 1987. Då kritiserade kungen den norska säljakten. Jakten som delvis skedde genom att klubba ihjäl sälungar hade då fått massiv kritik och kungen sa bland annat: ”Om inte Gro Harlem Brundtland kan ta hand om sälproblemen, så undrar jag, hur ska hon då kunna ta hand om det norska folket?” Harlem Brundtland var då norsk statsminister. Protesterna där bland annat kungen deltog fick effekt och jakten sågs över. En del tal om andra miljöfrågor, men också att det är positivt med invandring har även skett från kungens sida.

1993 skedde ännu en inblandning i politik. Även denna gång i utrikespolitiken, och det är den vi ska berätta om. Bakgrunden till det ”kungliga ingripandet” är följande:

Tre svenskar arbetade som ingenjörer i Kuwait, kort efter att Kuwaitkriget 1990-1991 utkämpats. Svenskarna var anställda hos företaget Ericson. De kom vilse mellan gränsen mellan Kuwait och Irak. Irakiska soldater tog svenskarna till fånga. Regeringen försökte få fångarna fria, men det hjälpte inte. Svenskarna dömdes till fängelse för spioneri och straffet blev tio års fängelse. Tiden gick och man insåg snart att den så kallade tysta diplomati man förde inte gav resultat. Hemma i Sverige lät folk som engagerade sig i fallet med de tre ingenjörerna som sympati sätta gula band på rockkragen. Irakierna lät förstå att frisläppande kunde ske om man flyttade fallet upp till statschefsnivå. Svenska regeringen förstod att i så fall måste kungen vara med.

Kungen hade förstås ingenting emot att spela en politiks roll, något annat kan man inte kalla ärendet. Brevet skrevs dock med godkännande av regeringen, men det var hovmarskalken som fick lämna över brevet till den irakiske presidenten Saddam Hussein.

En del missnöjda röster hördes från republikanskt sinnat håll.  Kungen vädjan om att svenskarna skulle släppas fria hade dock effekt och de tre Christer Strömgren, Leif Westberg och Stefan Wihlborg flögs hem där de mottogs av kungen. TV 4 kallade Carl Gustaf för ”hjältekonung”.

Brevet till Saddam Hussein

”Herr president, som Ni vet råkade de tre svenska medborgarna Christer Strömgren, Leif Westberg och Stefan Wihlborg för ett drygt år sedan, av misstag och utan ont uppsåt, komma in på irakiskt territorium. De dömdes av irakiska domstolar till sju års fängelse ovillkorligt. De avtjänar sinastraff i Abu-Ghraib-fängelset. Jag vet att de under denna period har behandlats väl. Men naturligtvis lider de mycket av att vara skilda från sina anhöriga långt borta i Sverige och de vill inget annat än återvända till sitt land. Av tradition är relationerna mellan våra två länder och folk goda. Med det i åtanke och med detta brev vill jag be Er, herr president, att benåda mina landsmän så att de kan återförenas med sina anhöriga.”

Carl Gustaf

Iraks president