Död åt Zog!

Död åt Zog! En berättelse om den italienska invasionen av Albanien

Död åt Zog! De orden kunde man nog höra i Italien och Albanien i april 1939. På långfredagen den 7 april detta år anföll Italien grannlandet Albanien. Albanien var ett land som vunnit självständighet från Osmanska riket 1912. Landet hade varit först monarki men sedan republik för att återigen bli monarki. Landet var fattigt och det inrikespolitiska läget instabilt. Ahmet Bey Zogu, född hösten 1895 var son till en adelsman och klanhövding. Denne Ahmet Zogu blev president 1925. Några år senare närmare bestämt 1928 lät han utropa sig till kung och tog namnet Zogu eller som han ofta kallats kung Zog I. De övriga monarkerna i Europa betraktade väl aldrig Zog som en jämlike och han hittade inte en ”riktig” prinsessa att gifta sig med, men dottern till en ungersk adelsman fann han och 1938 fick albanerna sin drottning Geraldine.

Italien var sedan 1922 en konstitutionell monarki med fascistiskt ideologi. Den starke mannen i Italien Benito Mussolini insåg ganska snart att det kunde vara bra att ha en allierad i grannlandet. Mussolini stödde både ekonomiskt och politiskt Zog I. Redan innan Zog blev kung började många betrakta Albanien som ett italiensk lydrike. 1936 accepterade albanernas kung att mot stora ekonomiska lån att Italien fick monopol på handel, styre över hamnarna i adriatiska havet men också att Italien fick militärbaser, främst vid kusten. Durrës, var den viktigaste hamnstaden som italienarna övertog. Italienarna övertog mer eller mindre den albanska armén och de flesta officerare var italienare och den italienska överbefälhavaren i Albanien var i praktiken den som skötte landets armé. Tullunion infördes men också rätt att folken i de båda länderna hade rätt att flytta till grannlandet. Mest italienare som utnyttjade denna rätt ska kanske tilläggas.

Zog var förstås inte helt glad åt utvecklingen. Han blev i praktiken en vasall under den italienska kronan. Zog började försöka visa sig självständig. 7 april utbröt kriget efter att Mussolini 25 mars påpekat missnöje mot Zog. Betalningarna av lånen kom inte i tid och Zog försökte få stöd hos britterna.

Varför anföll då Italien? Ja enklast att förklara det är nog med att säga att de kunde. Lika bra att överta styret helt än att indirekt styra en något motsträvig Zog. För att visa att Italien var en kraft att räkna med i europeisk politik helt enkelt.

5 april blev Zog och Geraldine föräldrar då sonen Leka föddes, långfredagen var som redan nämnts den 7, vare sig de flesta albaner eller britter hade väntat sig en invasion. Första skotten i kriget kom då italienska fartyg öppnade eld. Dagen innan hade italienskt fly redan ”bombat” med flygblad och uppmanade landet att togs över av Italien.

Zog sa i ett radiotal att han uppmanade folket att göra motstånd, samtidigt som de styrande med kungen i spetsen gjorde sig redo att lämna landet! Många soldater i albanska armén märkte att italienarna redan saboterat en del vapen och annan utrustning, officerarna var ju från grannlandet!

I Durrës blev det strider då 360 albanska gendarmer samt några civila gjorde starkt motstånd trots att de bara hade handeldvapen. Redan första dagen av invasionen var alla hamnar under italiensk kontroll. Zog lämnade huvudstaden Tirana och tog med sig albanska guldreserven. När folket i staden hörde detta utbröt kravaller. Huvudstaden intogs av italienare den 8 april. Shkodër, Fier och Elbasan, tre strategiskt viktiga städer intogs. I Shkodër, vid slottet Rozafa gav två albanska officerare order om att man skulle strida tills all ammunition var slut. Striden varade i 12 timmar. Italienarna gav albanerna som försvarat slottet en hel del beröm för deras mod.

12 april röstade det albanska parlamentet att förena landet med Italien. Victor Emmanuel III erbjöds den albanska kronan, och italienarna inrätta en fascistisk regering under Shefqet Verlaci. Denne Shefqet Verlaci hade en gås oplockad med Zog. Kungen hade nämligen varit förlovad med Verlacis dotter men bröt med henne då han blev kung. Shefqet Verlaci var några dagar i april en slags riksföreståndare över Albanien innan den italienska kungen tog över och Verlaci var sedan några år regeringschef.

400 flygplan, 170 örlogsfartyg och 35 000 soldater under general Alfredo Guzzoni anföll Albanien som kanske hade 15 000 soldater. Förlusterna har i efterhand varit beräknade till uppemot 700 döda på italiensk sida och kanske 1000 på den albanska. Det är orimligt. Få strider och få dagars krig kan knappast kostat så många livet. Någon terrorbombning av städer gjorde inte italienska flyget, man ville ju ta över ett land, inte förstöra det. Italienarna sa efter invasionen att 12 soldater stupat. Det är kanske i underkant men mellan 25 och 50 på den italienska sidan och några hundratal albaner är en mer trolig beräkning.

Italien och Albanien var sedan förenade i en personalunion med samma kung, en fascistisk rörelse i Albanien efter italiensk modell, Partia Fashiste e Shqipërisë bildades. Albanerna var väl inte så glada över den politiska utvecklingen, men italienarna belönade albanerna då erövringar under andra världskriget gjorde Albanien större. 1943 störtades fascismen i Italien och tyskarna tog över. Motstånd fanns det ändå i Albanien som efter andra världskriget blev en av de strängaste kommunistdiktaturerna. Kung Zog, vad hände med honom? Efter att ha flytt utomlands och sedan bott i Storbritannien gjorde han ett försökt att komma tillbaka. Kommunisterna fick redan på planen som ställdes in. Zog levde med sin familj och guldreserven i behåll i Frankrike de sista åren och där avled han nästan på årsdagen av den italienska invasionen 9 april 1961.