I dagens Sverige med ökande flyktingmottagning kan det kanske vara på sin plats att påminna sig om verserna 35 och 40 i Havamal. Visst kan man hjälpa folk, men det får ju inte ske till priset av sin egen välgång.

Vers 35 riktar sig till emigranterna, flyktingarna och lycksökarna, vers 40 till svenskarna, men också till alla folk i Europa som tar emot ”gäster”.

Gå skall man,

ej är gott, att gäst

är ständigt på samma ställe.

Ljuv bliver led,

om länge kvar

på en annans bänk han bliver.

Den som välstånd

förvärvat har,

skall torftighet ej tåla;

ofta spars åt okär,

vad åt älskling var ämnat;

mycket går värre, än man väntat.

Odens råd gäller ännu.