999 dagar är det kvar till riksdagsvalet 2018. Redan nu bör folk fundera på vilket parti de ska rösta på, eller om de ska rösta alls. Tiden går fort. Men riksdagspartierna bör ingen stödja.

Till alla ”världsförbättrare”: Om vi människor hade velat bygga upp en globalt samhälle baserat på universella och eviga ideal, där alla är med och strävar efter samma mål, ja då hade vi redan gjort detta. Vi människor homo sapiens har ju haft omkring 275 000 år på oss att förverkliga detta. Tänk på det alla demokrater, kommunister, kristna och muslimer!

Det ironiska är ju att just världsförbättrarna ligger bakom mycket våld och elände i världen. Demokrater använder kärnvapen, kommunister bygger gulagläger,  kristna bränner folk på bål och muslimer skär halsen av folk. Kanske borde världsförbättrarna lägga ner, om de nu verkligen vill leva i en bättre värld?

Henrik Andersson

Vi gillar mångfald!

Vi gillar mångfald. Ja när det gäller religion. Eller rättare sagt vi gillar att vår tro innehåller flera gudamakter, såväl gudinnor som gudar. En gud gör sällan någon glad. Och en gud som är osynlig gör en inte gladare!

Tron på bara en gud brukar förövrigt leda till missbruk av det gudomliga och detta yttrar sig i heliga krig och kvinnovåld!

Nej tacka vet vi våra hedniska gudar och gudinnor. Leve mångfalden!

Eir

Frej

Järnsaxa

Heimdall

Hnoss

Magne

Freja

Ull

Frigg

Tyr

Idun

Tor

Skade

Balder

Vör

Njord

Sol

Oden

Stjärnornas krig och Völsungsagan en studie i kristen och hednisk moral.

Sagor har vi alla hört och alla läst, men sagorna innehåller olika moral. För nyhedningar kan det kanske vara intressant med en jämförelse mellan två olika sagor. Stjärnornas krig eller som det heter på det anglo-saxiska originalspråket Star Wars är skrivet av kristna för kristna. Handlingen är ganska enkel, onda slåss mot goda. De goda segrar. Völsungasagan har rötterna i en hednisk tid, även om de nedtecknades av kristna så finns den hedniska moralen kvar i berättelsen. Här är sagan mer komplex, onda och goda finns inte på samma vis. Den kristna tron lär ut dualism, kamp mellan ont och gott. I kristendomen får denna kamp sin höjdpunkt i vid apokalypsen då Gud strider emot Djävulen samt segrar över denne. Därefter kommer Gud, det goda att ständigt härska. I völsungasagans handling står fokus på hjälten Sigurd som dräper en drake vid namn Fafner men som sedan sviks av sina svågrar Högne och Gunnar. Sigurds kärleksrelation till valkyrian Brynhild är också en viktig del av handlingen. Här finns ingen dualism. I sagans början är Sigurd huvudpersonen och hjälten medan i andra halvan är det hans två hans svågrar som låtit döda honom huvudpersoner. Dessa dödas av Brynhilds bror Atle som i sin tur dräps av brödernas syster som också varit gift med Sigurd. Trots att bröderna dödat Sigurd låter Gudrun hämnas sina bröder. Hon till och med dödar sina söner med Atle inför hämnden. Stor dramatik men en kristen kan knappast lära sig något av denna släktsaga. I sagans sista del är handlingen enklare. Gudrun har gift om sig och fått två söner. När hennes och Sigurds dotter mördas på kung Jörmunreks order hämnas bröderna men stupar själva. Gudrun har innan dess bestigit ett bål för att i döden förenas med Sigurd.

I Star Wars är handlingen enklare: Den elake Palpatine har genom intriger tagit makten i galaxen där sagan utspelar sig. Denne Palpatine som låtit döda alla jediriddare (påminner om kristna korsriddare) gör sig till kejsare. Han är en sith, sitherna hämtar inspiration och styrka från kraftens mörka sida medan jediriddarna hämtar den från den goda sidan. Hela sagan är en kamp mellan dessa två olika delar av kraften. De goda vinner förstås men de utsätts för moraliska prov under sagans gång. Kristna i sin tur utsätts för likande prövningar och frestelser. I alla de sex filmerna som hitintills gjorts upprepas i stort sett handlingen.

Kraften i Stjärnornas krig står för det övernaturliga inslaget i sagan. I Völsungasagan är gudarna med. Gudarna är med i inledningen av sagan men spelar sedan en mindre roll. Jedi och sith strider med ljussablar, Sigurd strider med svärdet Gram som ursprungligen är en gåva från Oden.

Personerna i de olika sagorna är väldigt olika. I Stjärnornas krig är aktörerna ganska platta som personer. Inte så underligt då de bara har att välja mellan vara goda eller onda.

Sagans huvudperson är Luke Skywalker. Han är genuint god men också som karaktär något platt. Lukes bäste vän Han Solo är en mer mångfacetterad karaktär. Inte ond, men heller inte rent god.

Darth Vader är den mest intressante karaktären. Han är god, men förleds till det onda (satan förleder människorna) och är en väldigt ondskefull person. Darth Vader omvänds senare och är den som krossar ondskans representant kejsaren. Som sig bör, tör man nästan drista sig att säga dör den omvände Darth Vader efter detta. (Den som ångrar sina synder, blir förlåten och kan komma till himmelriket.

Det finns flera karaktärer i rymdoperan men de är antagligen goda eller onda. Några är lustiga, några är visa. Men det är antagligen den ena eller andra sidan. Men så enkelt är det inte i verkliga livet. Völsungasagan har rötterna i en tid där ont och gott tolkades på helt annat sätt. I denna germanska tragedi är ingen egentligen god, Sigurd ristar blodsörn på sin fars mördare. Hans svågrar är ganska snikna, men de dör som hjältar, inte så att de offrar sig för det goda utan att de strider tappert och Högne till och med skrattar då hans hjärta skärs ur hans kropp. Den mest tragiska personen är Gudrun som blir först änka, tack vare bröderna men som sedan när hon förlikats med dem hämnas dem. Personerna i sagan är faktiskt mer lika oss än de något platta ond/god personerna i den fjärran galaxen.

Völsungarna lär inte ut någon enkel morallära. Nej här är det tapperhet och mod som är prisvärda egenskaper. Det är nog helt omöjligt att leva efter en ond eller god moral. Vad som är gott och ont kan rimligen ingen människa veta. Men att försöka vara modig och tapper det kan alla försöka ha som mål. Sigurd Fafnersbane och Atle kan kanske lära oss mer om livet än Darth Vader och Han Solo.

Vem kan lära oss mest? Sigurd eller Darth Vader?

Lucia eller lussebruden

Lucia är ett helgon som betytt ganska litet för katolikerna. Hon är inte en av de mest kända men för all del inte minst kända heller. I Sverige har hon faktiskt blivit en riktig berömdhet på 1900-talet i en tid då nästintill alla var protestanter. Lucia låter snarlikt svenska lusse. Båda orden betyder i grund och botten ljus. Lucias namn var i almanackan då det var vintersolstånd och det tydde ju på ljusare tider. Folk roade sig med diverse upptåg vid lusse och det var utklädningar och upptåg. Man ska inte tro att dessa seder, oseder skulle nog många säga idag var nyktra och skötsamma fester. Folk klädde ut sig och lussegubbar och lussebrudar gick omkring. Visst sjungs det men ofta var det för att på så viss tigga ihop mat och dryck för att sedan festa upp det. Dessa upptåg tros ha förkristet förflutet och det är mer än troligt att det finns något av hednisk kvarleva, ”survival” som etnologerna säger i lussefirandet. Lussefirande finns ju knappast i bibeln eller i katekesen, vare sig den stora eller den lilla.

Men seder förändras. Jordbruksreformerna på 1800-talet, skiftena påverkade mycket. Det gick inte längre att gå från gård till gård längre och sjunga. Industrialiseringen gjorde att folk bytte seder och livsstil när de flyttade till städer och bruksorter. Det nya borgaskap som växte fram i Sverige och på sätt och vis började göra normen för kulturen firade gärna seder men omgjorde dem. Vår Lucia är en ganska ung dam född 1927. Uppvuxen i Stockholm men har släkt på landet. Det var en gammal tradition som ombildades. Böndernas lussebrud mötte den västsvenska högreståndskulturens lussebrud. Redan på 1700-talet var det sed i Västergötland och Värmland att folk uppvaktades på korgonen med en flicka med ljuskrona och förplägnad. 1765 finns detta Luciafirande nedtecknat för första gången. Kanske finns det även en inspiration från katolska seder med barn utklädda till änglar eller rent av Jesusbarnet med. Det katolska helgonet från Syrakusa som dog marternas död 304 spelade nog ingen roll alls.

Vår nygamla Lucia född 1927 fick snabbt assistans av tärnor som sedan fick pojkvänner. Stjärngossarna ska egentligen inte komma med och sjunga förrän vid trettonhelgen. Dessa raska gossar ska föreställa de vise män, eller kungar som uppvaktade Jesus. Nu är det extremt sällsynt med stjärngossar i början av januari. Även dessa herrar motarbetades av stat och kyrka, för de beteende sig föga kungligt. Gå omkring med en stjärna, sjunga och supa var ju inte så lämpligt. Vare sig lussebrudar eller stjärngossar var med i kyrkorna förr.

Ytterligare figurer har sedan anslutit sig till luciatåget. Tomten är med ibland. Han har genomgått en likande förvandling som hans vän lussebruden. En hednisk förfäders ande mötte en kristen och borgerlig kultur och jultomten uppstod. En och annan julbock har varit med men denne är ganska sällsynt. Mest kontroversiell är pepparkaksgubben, och för all del gumman. Konstigt, för egentligen är ju herr och fru pepparkak de som påminner mest om forna tiders lussegubbe och lussebrud. De är utkläda för att det är kul, inget mer och inget mindre. Politiskt korrekta (läs idioter) tycker dock att dessa mörkhyade inte får vara med. För det kan ju tolkas som rasism. Det är också samma personer som alltid tjatar om att Lucia är född på maffians ökända (sic) ö.

Nyhedningar har ofta hävdat att bakom Lucia/Lussebruden finns det en hednisk gudinna. I Tyskland levde tron kvar på Frau Holle, ”fru Hulda” men också på Perchta. Sistnämnda gudinnas namn ska faktiskt enligt de lärda betyda ljus, jämför lusse. Frau Holle och Perchta kan mycket väl vara samma gudinna eller olika variationer av Frigg och Freja. Fru Hulda är en snäll dam men har även med döden att göra. Låter ju likt Freja. Lucia från Syrakusa kan mycket väl vara en hednisk gudinna i kristen dräkt. Någon har nämnt den under senantika tiden populära gudinnan Isis. Isis har identifierats med Freja. Om man vill hedra gudamakter den 13 december kan man gott sända en tanke eller blota till Frigg eller Freja, eller varför inte båda. Och varför inte fira alla de kvinnliga makterna, asynjor, diser, valkyrior och nornor. Alla förtjänar att hedras och äras, eller hur?

Vår lussebrud är ingen kristen dam från Sicilien utan Freja och Frigg. Då det är ljusfest kan ju solgudinnan hedras eller varför inte även bjuda in Tors fru Siv med sitt vackra gyllenen hår?

Låt 13 december vara en hednisk gudinnefest alla astroende.

”Hell Frigg, Freja och Siv.

Hell alla gudinnor, diser och valkyrior.

Hell alla kvinnliga makter vi dyrkar vördar och ärar!”

Lucia. Det verkar vara hårda bud på maffians ö!

Frau Holle.

Freja.

Frigg

Lussevaka eller om man så Luciavaka är ett firande som innebär att ,an vakar in natten till den 13 december. Det är en sed som varit vanligt förekommande i hela Sverige, men sett lite olika ut beroende var och när den firats.

Ofta har det varit ungdomar som haft fester, ofta till de vuxna och samhällets förtret. I våra dagar har det ofta anordnats ”lussedicson” medan de yngre barnen klätt ut sig och gått runt och sjungit mot att få godis. Utklädnader har varit vanligt. Denna sed har fått konkurens av den moderna oseden halloween. Lussevaka kan kanske sägas vara som Luciafirandet men mindre formellt.

Asatron accepterar inte homosexualitet!

Vi asatroende accepterar inte tidelagare, pedofiler eller nekrofiler i våra led. Då borde vi väl heller inte acceptera homosexuella, bisexuella eller transexuella eller någon annan sexualitet annat än den heterosexuella. Varför ska det ena tillåtas men inte det andra? Om inte nekrofilen får ”gudomlig sanktion” ja då borde väl inte lesbiska få det heller? Vad finns det för anledning att visa acceptans för så kallad samkönad sex? Svaret är förstås att det inte finns någon anledning. Vi har en kärlekens gudinna Freja som är gift och har barn. Men vi har ingen gudamakt som är tillför tidelagare eller nekrofiler. Loke, gudarnas före detta vän men nu deras fiende är väl det närmaste vi kan komma en sådan gudamakt. Men Loke är inte längre en gud utan en fjättrad jätte. En sådan kan man inte dyrka eller åkalla.

I äldre tider finns det inga belägg att någon tolerans fanns för folk som smög i ladugårdar eller snuskade sig med lik. Inte heller finns det några bevis för att samkönade vigslar fanns. De kristna hade i sådana fall använt det som argument att bekämpa hedendomen.

Asatron är en naturreligion. Men i naturen är syftet med sexualitet reproduktion av arten. Då borde väl vi som är anhängare av en naturreligion inte vara positivt inställda till det som är onaturligt?

Det finns vissa personer som hävdar att människor får göra som de vill. För alla är ju lika mycket värda. Nu är det dock så att tron på att människan föds med rättigheter är ett påstående och inte ett faktum. Tvärtom är det ren hybris. De enda som kan sägas födas med rättigheter är gudarna och guddinorna. Och deras rättighet är att bli dyrkade.

I våra led är det enbart heterosexualitet som är tillåtet och som ses med vänliga ögon av våra gudinnor och gudar!

Av strikt religiösa skäl kan vi inte acceptera någonting annat än heterosexualitet. Det är en tros och samvetsfråga som vi anser ska godkännas och respekteras av samhället.

Vi i Ideella Kulturföreningen uppmanar ingen att bryta mot svensk lag, men väl att stödja de krafter i samhället som har en sund och naturlig syn på sexualitet!

Kristendomen är en gudlös religion!

Redan de gamla romarna insåg att det var något lurt med såväl judar som kristna. De hade bara en gud och denne gud vars namn man inte bör säga högt, eller ens viska är också osynlig! Med rätta ansåg myndigheterna att detta var ingen riktig religion.

Hade romarna då rätt? Jo då. De kristna brukar ju dela upp sin gud i tre delar, fadern, sonen och den helige anden. Men om man tar 1 och dividerar med 3 så blir det 0,333333 och så vidare. Slår man ihop dessa tre delar så blir det aldrig ett. Man kan bara komma upp i 0,9999 och så vidare. Vi orkar inte skriva ut alla decimaler kära läsare och hedningar.

Varför man delar upp sin ende gud kan man fundera över. Kanske handlar det om att man helt enkelt inte velat släppa det polyteistiska. Muslimer har då och då surat över att de kristna inte är riktiga monoteister, kanske har de rätt.

Men om kristendomen inte har en gud utan endast en 0,9999 och så vidare gud så kan de väl näppeligen sägas ha någon gud alls? Kristendomen är en gudlös religion!

Fadern, sonen och den helige anden är mycket. Men religion är det inte!