I runkalendern för dagen den 26 december är symbolen några stenar. Detta då den helige Stefanos stenades till döds på judekonungen Herodes befallning. De kristna menade sedan på att den stenade mannen var den första kristna martyren och hade fått sitt dop i det blod han miste då han dog. Stefanos blev sedan våra förfäders Stefan eller Staffan. Intressant nog är att det namnet är det 26:e varligaste i Sverige då Staffan dagen är den 26. Stefanos var sedan skyddshelgon för hästar och många avbildningar finns föreställande denne stalledräng.

Stefanos är dock inget judiskt namn, utan kommer från grekiskan. Namnet ska i översättning betyda bekransad eller krönt. Bekransning var ett sätt att belöna vinnare i tävlingar i den antika hedniska världen. Populär sport var hästkapplöpning med fyrspann. Idrott var ett sätt att utöva religion i såväl Hellas som i rom.

I Sverige var juldagen då inget arbete fickutföras. Men djuren i stall och ladugårdar måste ses efter och fram på annandagen var det dags att göra rent. Ofta ville folket som sysslande med dessa arbetsuppgifter, drängarna och yngre söner på gården tidigt uppe. Fick de arbetet gjort så fick de ledigt sedan. Seden eller ska vi säga seden med att kasta in gödsel i grannarnas stall förekom. Men gödsel var hårdvaluta i en tid då konstgödsel var okänt och ingen sålde denna vara, så det fick nog inte urarta med skitkastningen. Många drängar belönades med extra mat och dryck efter arbetet och det gjorde ingen på dåligt humör. På sina håll var det föst nu som man tog fram julosten.

Hästarna som stått inne under juldagen kunde ju behöva röra på sig och då anordnades ofta kappridningar. Helst skulle dessa ske i riktning mot en norrinnande källa där djuren sedan skulle dricka. Vattnet denna dag ansåg besitta goda egenskaper. Källkulten har uråldriga rötter i Europa. En och annan av kyrkans folk ansåg nog att detta med staffansritter, det var ingenting för goda kristna. Redan Karl den stor ville förbjuda liknade seder den 26 december i sitt rike år 779.  Vadslagning lär ha förekommit vid dessa kapplöpningar.

Sedan när kappritterna var över kunde det hända tt ryttarna red runt och sjung för folk. Staffansvisan  sjöngs nu och folk tackade med att ge ryttarna mat och dryck. Utklädning förekom och ibland hade ryttarna med sig en stjärna fäst på en stång. Seden har levt in i modern tid. Men oftast sjunger de så kallade stjärngossarna staffansvisan vid Lucia, 13 dagar innan den 26:e december. På kvällen anordnade ungherrarna fest och kvinnligt sällskap var med i de så kallad lekstugorna.

Som det märks har det funnits hedniska inslag i firandet den 26 december. Religionsforskare har velat i Stefan sett kvarleva av minnet av Frej och hans skosven Skirnir. Frej var ju en av de populäraste kungarna och sveakungarna räknade honom som sin stamfar. I nyare tider har mången hedning helgat 26 december till Frej.

Annandag jul, en historia om grekiskt, romerskt, kristet och hedniskt firande i december med andra ord.

Fyrspann under antiken. Här är det dock inte idrott utan strid som ska utföras. 500 talet innan vår tidräkning.

Frej ger sin skosven sitt svärd så att frieriet till Gerd kan ske.