”Du ska dö för mat och inte för hat!” Så skriver Västgöta-Bengtsson i sin julbok som handlar om julfirandet i gamla dagar i Västergötland. Dessa ord ska ha uttalats innan grisen förvandlades till livsmedel. Gamla tiders folk levde ett hårdare liv än vi. Död och pina var vanligare att se och uppleva. Ville man äta kött, ja då fick man nog vara så god att vara med vid såväl uppfödning som slakt av djur. Men onödigt lidande var det få om ville se och vara med om. Livet är onekligen grymt för grisarna. Men de slipper skäktas som lamm och nötkreatur riskerar i andra religioner där såväl profetskägg som ökensand finns. Sänd en tanke till alla hädangångna julgrisar.

Slakt från mitten av 1920-talet.