Slaget vid Oravais

14 september 1808 stod slaget vid Oravais. 5500 svenskar mötte en rysk här på 7500 man. Oravais som ligger omkring 5 mil från Vasa blev platsen för det största och blodigaste slaget under svensk-ryska kriget 1808-09. Svenskarna hade redan dagen innan vunnit en mindre seger vid Jutas men båda huvudstyrkorna möttes morgonen därpå. Slaget började runt femtiden på morgonen. Ryska trupper anföll och slaget som höll på fram till sjutiden på kvällen då den svenska reträtten inleddes blev en strid med såväl intensivt skjutande men också med närstrider. Striderna mellan svenskar och ryssar skedde med växlande framgång, vid två tiden slogs ett svensk motanfall tillbaka, men till slut på eftermiddagen började svenskarna mattas av, trötthet men också brist på ammunition gjorde att flera svenskar började dra sig bakåt. Ryssarna avancerade och svenskarna började retirera eller rättare sagt fly. Mörkret omöjliggjorde en fortsatt rysk frammarsch.

Svenskarnas förluster vid Oravais blev 740 man och ryssarnas strax under 900. Slaget avgjorde inte kriget men det men nederlaget påverkade ändå den svenska sidan och var en bidragande orsak att Sverige året därpå miste sin östra halva.

Svenska hären vid Oravais:

Infanteri: Upplands regemente 2 bataljoner, Västmanlands regemente 1 bataljon, Hälsinge regemente 3 bataljoner, Västerbottens bataljon 1 bataljon Uppland, Hälsinge och Västmanland jägare 6 kompanier, Österbottens bataljon 1 bataljon, Savolax infanteriregemente 2 bataljoner, Savolax Jägarregemente 2 bataljoner och Karelska Jägarkåren

Kavalleri: Livgardet till häst 2 skvadroner och Karelska dragonkåren 1 skvadron

Artilleri: 6 sexpundskanoner och 1 fyrapundshaubit

Svenskarna leddes av Carl Johan Adlercreutz, som tidigare vunnit flera segrar mot ryssarna. Men vid Oravais gick det sämre och det har ansetts att Adlercreutz inte var någon större befälhavare, året efter slaget deltog Adlercreutz vid kuppen mot Gustav IV Adolf och blev en tid en av Sveriges mäktigaste män.

En annan svensk som blivit känd för sitt deltagande var den 15 årige löjtnant Wilhelm von Schwerin vid Svea artilleriregemente som i början av slaget höll tillbaka de framryckande ryssarna med hjälp av sina två kanoner. Under senare delen av slaget avled Wilhelm von Schwerin av sina skador han ådragit sig.

Ryssarnas befälhavare var greven Nikolaj Kamenskij som var veteran från krigen mot Napoleon. Efter kriget mot Sverige deltog Nikolaj Kamenskij i krig mot turkarna men avled redan 1811 av sjukdom.

I slutet av 1800-talete restes en minnessten över slaget.

Wilhelm von Schwerin

Minnesmärket över slaget. restes på 1890-talet.