Jerusalems förstörelse

Den romerska provinsen Iudaea grundades år 6 A.Y.P.S. den siste judiske lydkonungen störtades och det mesta av det judiska kungadömet lades under romerskt direkt styre. Såväl judar som romare var missnöjda med den siste kungen. Ett mindre judiskt rike blev kvar i norr. Där skulle judiska kungar härska fram till år 94. Men missnöjet fanns fortfarande inom det judiska samhället. Åt 7 grundades seloterna, en grupp fanatiska monoteister under sin ledare och grundare Judas Galiléen ett uppror kort därefter. Detta uppror slogs ner men seloterna fanns fortfarande kvar. Efter diverse förvecklingar lyckades Herodes Agrippa I få makten år 38 men problemen återkom. Seloterna började åter göra sig hörda 52 startade ett nytt uppror. Många som dödades i konflikten var judar som seloterna ansåg vara förrädare eller för påverkade av romersk kultur. Upproret slogs ner av romerska legioner. När Rom förstördes i en brand några år senare misstänkte kejsare Nero att det var judar som låg bakom. Mycket av bakgrunden till upproren var av politiskt natur men det mesta var av religiös art. Judarna hade alltid så länge de kommit under romerskt styre hårdnackat hållit på sin monoteistiska tro och sett ner på andra religioner inom imperiet, då som nu ansåg judarna att de var utvalda av sin gud.

År 66 utbröt det stora upproret som ledde till ett fyra år långt krig. Det började i Jerusalem. Översteprästen Ananis mördades av sikarierna, en annan fanatisk sekt som delvis verkade tillsammans med seloterna men också låg i konflikt med dem. Upprorsmännen hade framgångar och Iudaea rensades på romare. Året därpå anlände en romersk här på mellan 50-60 000 man under Vespanianus. Galileen återtogs raskt och en av de judiska befälhavarna Josef valde att byta sida. Han blev god vän med Vespanianus son Titus.

Konflikter i Rom gjorde att kejsare Nero störtades, Vespanianus reste hem och blev ny kejsare. Titus stannade kvar och ledde faderns armé. Josef som nu kallade sig Josefus Flavius hjälpte till att verka för romarnas sak. Större delen av den upproriska provinsen var nu under romersk kontroll, endast Jerusalem återstod. I februari år 70 inleddes belägringen som blev mycket hård. När Josefus Flavius skulle försöka medla i konflikten valde fanatiska judar att istället skjuta honom, Josefus sårades av en pil, andra judar försökte med en självmordsattack mörda Titus och de var nära att lyckas. Till slut stormades staden 4 augusti år 70. Staden plundrades och bränndes. Av det judiska templet återstod nu bara det område som sedan dess kallats för klagomuren. I Rom restes till minnet av Titus seger Titus bågen och den står kvar än idag.

Klagomuren som den ser ut nuförtiden.

Titus. Efter att fadern dött blev Titus ny kejsare.

Titusbågen som restes till minnet av Roms seger över judarna.

Bild från Titusbågen som visar triumftåget i Rom efter kriget. Reliker från templet bärs i triumf.