I äldre tider benämnde man årets sista månad för julmånaden, även om julen infaller först vid Lucia så kan man ändå säga att nedräkningen nu börjar. Seden att räkna ner inför julafton alternativt juldagen är nog nästan lika gammal som julen själv. Otåliga barn och vuxna har försökt göra väntan lättare på olika sätt. Man har räknat ner genom att varje dag rita en markering på vägg eller dörr. Kalenderljus där ljuset har 24 markeringar och ljuset tänds en stund varje dag har och finns fortfarande. Men det vanligaste sättet idag att räkna ner är genom adventskalendern eller som man allt mer säger julkalendern.

Adventskalendern härstammar som så mycket annat från Tyskland och har kommit till Sverige den vägen. Än sen? Bremen var svenskt fram till 1906. Det var i lutherska områden kalendern kom till och första ska varit tillverkad 1851. När väl kalendern skapats var den mer eller mindre färdig, kartong med utskurna luckor fäst på ett papper är principen än idag. Men ibland finns det innehåll i luckorna, det kan vara dikter eller verser, nummer till lotteri eller kanske mest populärt hos barnen, godis, ofta då choklad. Det har funnits en variant där man klipper ut papper och fäster på kartongen, men den verkar aldrig ha förekommit i Sverige.

Första svenska adventskalendern gjordes 1934. Konstnären bakom verket var Aina Masolle 1885-1975. Ibland kallade hon sig även Aina Stenberg MasOlle. Utgivarna var Sveriges flickors scoutförbund. 1957 lät Sveriges radio göra en kalender och tv var först med sin tre år senare.

I det gamla bondesamhället fanns det runstavar och vissa dagar som var särskilt viktiga hade ett märke. Dessa hade dock pratiska funktioner, exempelvis är 9 december, Annadagen märkt med en kanna för att visa att julölet ska vara bryggt. Här har dock kalendern haft en rent praktisk funktion istället för adventskalendern som har en ren nöjes funktion.

Den första svenska kalendern. Som namnet säger är kalendern till för att roa barn, då som nu.