Gustav II Adolfs minne

Emil Bräutigam var en tysk konditor som flyttade till Sverige och startade verksamhet. Sonen och efterträdaren Carl lät 1909 inför Gustav Adolfs dagen göra den första bakelsen till kungens ära. En herre vid namn Moberg i denna bransch lät samma år göra en bakelse i Ystad. Denne sockerbagare ska dock ha lärt sig göra bakelsen i Skövde runt 1890 på Juhlins konditori. Kanske fanns det rentav en bakelse redan runt 1850? 1854 restes den berömda statyn av hjältekonungen i Göteborg. Bengt Erland Fogelberg var mannen bakom verket. Redan 1796 fanns en staty av kungen sittandes till häst, första ryttarstatyn i Sverige kan tilläggas. Året innan statyn i Göteborg restes målade Carl Wahlbom den första av sina två tavlor som föreställer kungen i strid, ”Gustav II Adolf vid slaget vid Sthum.” I det slaget höll kungen på att tillfångatas av kroater men lyckades undkomma. 1855 målade Wahlbom sin mest kända tavla, ja den kanske mest kända tavlan med motiv ur svensk historia, ”Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen”. Han gjorde även en mindre målning som förställer dagen efter slaget då kungen hittas. Umeå och Sundsvall är städer med statyer till krigarkungens ära. Många städer i Sverige grundades under hans tid så det är ju logiskt att man vill hedra detta. I USA har Gustavus Adolphus College en byst som förställer kungen. I Lützen finns svenskstenen. I Åbo Finland står kungen uppställd och listan kan göra längre än så. Svenska akademin har sammanträde 20 december, dagen då Gustav Adolf föddes. I Uppsala firas kungen med studentsång. Det är tack vare honom som universitetet finns kvar. Tack vare donationer från konungen räddades lärosätet. Dagen är även flaggdag. I Finland är dagen känd som svenska dagen och firas av de svensktalande. Även i Finland äts en och annan bakelse denna dag. Bland livrustkammarens förnämsta klenoder finns kungens värja, pistoler och läderkyller som han bar den sjätte november. Även hästen han red Streiff finns att beskåda.

Det offentliga rummet skulle i Sverige, Finland, USA och Tyskland blir fattigare om dessa ärebetygelser togs bort. Ja detta var lite om vår störste konung firas och syns i det samhälle som anser att historia är något fult. Med bakelser, sång och flaggor kämpar dock kulturens kämpar vidare mot en fiende som är värre än Pappenheims kyrassiärer och Tillys kanoner, nämligen dumheten. Låt Karl IX store son, lejonet från Norden som beskyddade konst och kultur bli vår inspirationskälla i vår kulturkamp!

    Gustav II_Adolf vid Stuhm

Gustav II Adolf vid Sthum

slaget vid Lützen

Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen

450px-Gustav_II_Adolf_Sundsvall_statue_02

Sundsvall

Gustav II Adolf Umeå

Umeå

250px-Gustaf_II_Adolf Göteborg

Göteborg

Hitlers första allierade

För att göra en lång historia kort, Slovakien blev under tidig medeltid en del av Ungern, Ungern blev sedan en del av det habsburgska väldet som upplöstes 1918. Den sista tiden av habsburgskt styre bildades det nationella grupper i Slovakien och Tjeckien som ville bli självständiga. Under första världskriget slogs tusentals tjecker och slovaker på ententens sida för att bilda en ny självständig stat, Tjeckoslovakien. Men snart visade det sig att slovakerna spelade andra rollen i den nya republiken. Tjeckerna styrde och missnöjet ökade. Det visade sig att de båda folken inte hade så mycket gemensamt längre när de väl blev fria. Slovakerna var katoliker, varit under ungerskt styre och var mer av ett jordbruksland. Tjeckerna hade styrts av tyskar, var protestanter och hade en utvecklad industri. Ledaren för de missnöjda slovakerna var prästen Andrej Hlinka som redan 1913 bildat ett parti för slovakisk självstyre, slovakiska folkpartiet. Hlinkas parti fick mer stöd ju längre tiden gick och missnöjet växte. En av de som sökte sig dit var Jozef Tizo också han en präst med starka antisemitiska åsikter. Inte bara slovakerna var missnöjda med tjeckernas dominans, det var även tyskar, polacker, ungrare och ukrainare. Alla utom de sistnämnda ville tillhöra sina moderländer. När den tjeckoslovakiska krisen eskalerade 1938 gjorde slovakerna och tyskarna gemensam sak. När Tjeckoslovakien upphörde att existera blev Jozef Tizo president, Hlinka hade avlidit året innan. Den nya staten erkändes den 15 mars och ställdes under tyskt beskydd. Det hindrade då inte att ett gränskrig med Ungern utbröt. Kriget varade mellan 23/3-4/4 1939 och avbröts då tyskarna lyckades medla.

Första september 1939 kom det till krig mellan Tyskland och Polen. Kl. 05.00 samma dag gick slovakiska trupper över gränsen till Polen och därmed blev Slovakien Hitlers första allierade. Tre infanteridivisioner samt motoriserade enheter och flyg deltog i fälttåget. Tyskarna hade även rätt att använda slovakiskt territorium för sina operationer. Två av slovakernas flygplanen sköts ner av polackerna och 37 slovakiska soldater stupade. Vinsten blev gränsområden med slovakisk befolkning som tillhört Polen. Tizos regering förklarade krig mot västmakterna. Slovakerna armé bestod av runt 51 000 man.

När fälttåget mot Sovjet inleddes ställde Slovakien åter upp för sin allierade Tyskland. Slovakerna stred i sydvästra Sovjet och de flesta soldaterna var underställda 17:e tyska armén. På hemmafronten började deportationer av judar som bodde i Slovakien till Tyskland. 1944 började många i Slovakien inse att krigslyckan vänt. Uppror utbröt i augusti och syftet var att återupprätta Tjeckoslovakien. Tizos regering bad Tyskland om hjälp. Fyra waffen-ss divisioner,  tyska armén och slovakiska trupper som var lojala mot axeln slog ner upproret. Men när väl detta var gjort kom sovjetiska och rumänska trupper in i landet. Regeringen flydde i april 1945 till Tyskland. Slovakerna kapitulerade samtidigt som sina allierade Tyskland och Ungern 8 maj. Ett mindre antal slovaker slogs i waffen-ss. Troligen hade medlemmar i Hlinka gardet varit involverade i ss. De sista månaderna av kriget ska slovakiska frivilliga varit med i jagdverband südost. Denna enhet slogs i Ungern, Jugoslavien och Österrike.

Efter kriget blev Slovakien en del av återupprättade Tjeckoslovakien. Jozef Tizo dömdes till döden och hängdes. Även Vojtech Tuka som varit regeringschef hösten 1939 till hösten 1944 avrättades. Hans efterträdare Stefan Tizo, kusin till presidenten dömdes till fängelsestraff på 30 år men avled i fängelset. Alexander Mach, ledare för Hlinka gardet slovakernas motsvarighet till tyska SA fick även han dom på 30 år. Mach var en av de mest uttalade anhängarna till Tyskland och nationalsocialismen. Mach benådades dock 1968 och avled först 1980.

1993 blev Slovakien åter självständigt. Värt att notera att de slaviska slovakerna aldrig ansågs av tyskarna på något sätt vara sämre folk. Den vanligt förekommande åsikten att Hitler betraktade alla slaver som dåliga människor håller inte vid närmare undersökning. Under hela Slovakiens tid som allierad till Tyskland respekterade tyskarna sin skyddsstat Slovakien.

Tiso                                                                              Jozef Tiso

Slovakien går med i axeln

Vojtech Tuka talar i parlamentet.

Slovakiska soldater

Slovakiska soldater någonstans i Sovjet.

Gustav Wedrinsky

Gustáv Wendrinský, den förste slovaken som gick med i waffen-ss. Stupade utanför Budapest 1945.

Hlinka propaganda

Propaganda för Hlinka gardet.

 

Döden är en kvinna

Det finns gudar som förknippas med krig och strid. Oden, Tyr och Hermod för att nämna några, men döden i germansk mytologi är en kvinna! Eller kanske rättare kvinnor. Vi har Freja som är både kärlekens gudinna och den som får hälften av de som stupades själar. Valkyriorna är de som väljer ut vilka som ska stupa i strid. Ran låter folk drunkna så att hon kan ta dem till sitt rike vid havets botten så att hon kan bjuda dem på fest. Geifon ska ha hand om unga kvinnor som avlider. Nerthus, fruktbarhetsgudinnan ska blidkats med människooffer. Nornorna Urd, Verdandi och Skuld är förvisso ödesgudinnor men de ser ju även till att livstråden både spinns och klipps av. Och sist men inte minst så är Hel dödens gudinna.

Kvinnor föder människor till livet på jorden. så det är logiskt att de som tar människor från det jordiska är kvinnor. Våra hedniska förfäder trodde inte på något helvete liknande det som kristna och muslimer tror på. Visst, att hamna i Hel var väl inget man längtade efter men man insåg att livet har sitt slut och döden har sin början. Dödsgudinnan är i symbios med modergudinnan. Det finns i eddan belägg för att hedningarna trodde på återfödelse. Även om det må vara osagt om alla gjorde det. Det sägs ju att de som hamnade i Hel och avled där hamnade i Nifelhel. Men är det inte så att de som dör i Hels rike är de som återföds och kommer tillbaka till Midgård? Vår kusinreligion hinduismen som är äldre än öknens trossystem säger ju än idag att återfödelse är vanligt.

Meningen med livet är att leva. Meningen med döden är att återskapa liv!

Hela

Luis Royo har lyckats få fram i sitt verk Hela vad författaren vill ha sagt, dödsgudinnan med ett litet barn som får symbolisera den människosjälen som nu ska återfödas.

Ha ett värdigt alvablot 2014.

Henrik Andersson