14 oktober 1066 utkämpades slaget vid Hastings, ett av medeltidens mest kända slag. Striden stod mellan den normandiske hertigen Vilhelm och hans trupper från Nordfrankrike och kung Harald Godwinson och hans engelska här. Någon viking från Skandinavien eller Island var nog inte med, men det nordiska inslaget fanns på båda sidor. Normanderna använde fartyg som påminde om deras förfäders drakskepp, engelsmännens elittrupper var huskarlar, housecarls som stred med nordiska skäggyxor och rundsköldar. Vilhelms trupper var en blandning av bågskyttar, fotfolk, såväl tungt som lätt rustade samt tungt kavalleri. Haralds trupper var förutom huskarlar lätt beväpnad allmoge , några få ryttare verkar funnits på engelsk sida. Båda sidor kan ha upp till 8000 man i sina led. Vilhelm hade fått påvens välsignelse att erövra England.

Två veckor innan slaget hade Harald besegrat den norske kungen Harald Hårdrådes och sin bror Tostigs trupper vid Stamford Bridge och sedan skyndat söderut, en resa på nästan 40 mil.

Kungen av England, Edvard bekännaren hade dött januari 1066 och såväl den normandiske hertigen som norske kungen ansåg sig ha rätt till tronen. Harald menade att Edvard gett honom rätten till kronan.

Haralds trupper var de första som anlände till Hastings och ställde upp sig vid två kullar och med en stor skog bakom sig. Där inväntade de normanderna. Slaget började måndagen den 14 oktober 1066 med att normandernas bågskyttar försökte tunna ut de engelska lede, därefter anföll fotfolket men de slogs tillbaka, då gavs order till ryttarna att anstorma, men de hade svårt att ta sig upp på slutningarna. Normanderna drevs bort och många segerrusiga uppe på kullarna förföljde de flyende. Men normanderna återsamlade sig och slog tillbaka och många engelsmän stupade. En del har hävdat att normandernas flykt var en taktik för att få ner folket från höjderna och låta ryttarna trampa ner dem på fältet, men det är oklart. Ett rykte uppkom att hertig Vilhelm stupat, hans häst hade fallit, tre hästar använde normanderna ledare denna dag, men Vilhelm tog av sig sin hjälm och red omkring för att visa att han var vid liv.

En paus i striderna inleddes. De normandiska bågskyttarna började åter låta sina pilar falla över Haralds män och Harald själv sägs stupat då en pil träffade honom i ögat. Återigen anföll de normandiska riddarna och nu bröt de igenom försvararnas led och segrade. 25 december kröntes Vilhelm till engelsk kung.

Tio år efter slaget lät Vilhelms bror Odo, biskop av Beaux, som själv deltog i slaget tillverka den så kallade Beauxtapeten. Den skildrar händelserna före slaget men framförallt själva striden. Tapeten är över 70 meter lång och omkring halvmetern bred. Det är ett imponerande verk med bland annat 623 personer avbildade samt 202 riddjur, 55 hundar och 49 träd och inte att förglömma en komet! Troligen ligger en stor del i slagets berömdhet just i att Odo lät göra Beauxtapeten.

Del av slaget, normanderna anfaller till häst.

Kung Harald till vänster i bild stupar.

Biskop Odo. Biskopen bakom Beauxtapeten.