Höj hornet!
Till Oden den vise i tornet
höjer jag hornet.
Till Tor den starke i Trudvang
höjer jag hornet.
Till Frej den mäktige i Alvheim
höjer jag hornet.
Ja höj ni hornet
ni som kan fädrens sed.
Till visdom, styrka och framgång,
höj hornet!
Romarna firade högtid runt den femte januari. Compitalia som bland annat syftar till ty den romerska religionen är liksom den germanska tillbaka och växer i styrka att hedra hushållens gudamakter men också de makter som råder över korsvägar. Egypterna firade vid samma tid Osiris och julen vi firar har rötterna i hedendomen. Rom, Egypten och vår egen del av världen alla har firat högtider som sedan inspirerat de kristna. Detta har ni hört förut men repetition är ju all kunskaps moder.
Osiris med sin maka Isis.
Julvisa i Finnmarken
Att sjungas vid bordet till mörkt öl.
För den vinande nordan och vintern, broder,
för den grånande morgonens stjärna klar,
för vårt hem och vårt land och vår bedjande moder,
för myllrande städer och istunga floder
vi höja vårt stop – och för kommande dagar
och för kärlek och lycka som var.
När sjöarna ligga här frusna och döda,
och yrvädren dansa i moar och slog,
vi dricka och drömma om bäckar som flöda,
och minna oss Terrvalaks solnedgång röda
och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja
och skuggor som dansa i skog.
För den hårdaste skaren och bittraste vinden
för det fattiga folket som slåss för sitt bröd,
för dem som i armod bli hårda om kinden –
för dukade bord och för slädar vid grinden,
för sårfyllda kroppar och läkande död.
Försonta och glada i stjärnans timma
vi glömma att jorden blev bräddad av hat.
Vi resa oss upp under stjärnor som glimma –
omkring oss de heligas natt vi förnimma –
för dem och för jorden, för himlen och oss
våra stop vi höja, kamrat.
(Dan Andersson)
”Jul, jul stjärngossekul!”
Stjärngossarna som uppträde fordom vid trettonhelgen är snart historia. Med rötterna i antikens mysteriespel via kristendomen tycks de ha nått sin ände. En föga kristlig sed då måna upprördes av sånger och festandet. Sänd gossarna som gick med stjärnan en tanke innan minnet av dem är borta.
Lördagen är den enda veckodagen i vår kalender som inte förknippas med någon gudamakt. Saturnus förknippas dagen med i på såväl engelska som latin. Men i norden har det varit en dag förknippad ned tvätt och bad. Saturnus har ingen egentlig motsvarighet inom asatron. Bad förknippas med vatten men att tro att dagen är förknippas med vattnen, man tänker osökt på Njord är lite väl långsökt. Men varför int ta och sända en hyllning till alla makter en lördag, efter man har tvättat sig?
Hell alla gudamakter!
Än är det jul och då ska man ha kul. Julen är inte slut firar vi världens längsta jul jo vi gör det i Sverige vår jul tar slut 13 januari och den börjar den 13 december så är det dags att fortsätta festa.
Hels familj
Make: Dyggve sveakung och son till Domar som härstammar från Frej.
Far: Loke
Mor: Angerboda
Helsyskon: Fenrir (Fenrisulven) och Jörmungand (Midgårdsormen)
Halvsyskon faderns sida: Vale och Narfe (modern är Sigyn)
Farföräldrar: Farbaute och Laufey.
Farbröder: Byleist och Helblinde.
Brorsöner: Skoll och Hate söner till Fenrir.
Urfader: Ymer
Övrigt: Hels far Loke är blodsbroder med Oden. Hels far tog i en stos skepnad och blev gravid med hingsten Svadilfare. Deras avkomma är Sleipner som är anfader till Sigurd Fafnersbanes häst Grane.
Hels fader är Loke.
Oden är blodsbroderfarbror till Hel. Hans häst Sleipner är hennes halvbror.
Midgårdsormen är Hels bror Helbror (sic) Men blodsbroderfarbroderns son Tor avskyr denne.
Enda veckodagen som inte är uppkallad efter blot en gudamakt utan två. Ja kanske är det tre? Frigg. Freja och Frej välvilliga makter för oss människor. Kärlek och framgång kan man sägas de förknippas med. Ja de förknippas med en hel del annat också men kärlek och framgång önskar vi alla hedningar i Friggs, Frejas och Frejs namn. Hell Frigg! Hell Freja! Hell Frej!