Gerddagen 2026 ayps

2026 ayps valde vi uppmärksamma asynjan Gerd extra mycket. Det passar ju bra för Gerd har namnsdag i almanackan den 23 mars eller som vi ofta säger vårmånaden ock så har det varit allt sedan 1986 och det blir fyrtio år i år. Gerda har namnsdag samma datum och det har så varit sedan 1901 och det blir år 125 årsjubileum. Gerd fruktbarhetsgudinnan förknippas med våren och vår tredje månad är ju just vårmånaden. Allt detta kan ju förstås inte var en slump utan ödet. Vi hedningar tror ju på ödet och ödet lät ju en dag guden Frej sitta i Odens torn och råkade då se Gerd för första gången. I lettisk hedendom är annars den 23 en dag gudinnor uppmärksammas och dagen är ju inte att förglömma nordens dag det passar ju bra att hedra en nordisk gudinna då eller hur? Må Gerd vara med er alla asatroende!

Hell Gerd!

Dikt: Bågskytten i snön

Bågskytten i snön

Ull bor i Ydalarna
där skuggorna faller långa.
Han spänner sin båge av idegran,
och pilen finner sitt mål.

På skidor färdas han fram,
över kalla, vita vidder.
Vinterns gud är vacker,
en kämpe i snö och is.

Han svär sina eder vid ringen,
håller ordet som givits.
När mörkret täcker marken,
vaktar han gudarnas bo.

Några tankar om arier och islam

Nouruz (även stavat Nowruz eller Newroz) firas omkring den 21 mars, i anslutning till vårdagjämningen. Högtiden har överlevt främst hos zoroastrierna, men även hos dem som konverterat till islam. Men nu är det krig i de områden där det traditionellt har varit fest. Tänk om ingen hade konverterat till islam; då hade det kanske inte varit krig och alla hade varit glada. Monoteism, i vilken skepnad den än tar, för aldrig något gott med sig. Ack att en arisk högtid blivit besudlad av islam. (Ja vi vet att det alltid retar någon när man talar om arier men det bjuder vi på, det är en slags nyårsgåva från oss.)

Hjorthornet och Våroffret: Mysteriet bakom Frejs märkliga vapen

Hjorthornet och Våroffret: Mysteriet bakom Frejs märkliga vapen
I den nordiska mytologin utkämpar fruktbarhetsguden Frej en av sina mest kända strider utan svärd. Istället använder han ett hjorthorn för att besegra jätten Bele. Men varför just ett horn? Svaret kan finnas dolt i skogens egen tidtabell och hjortdjurens naturliga livscykel.
De flesta av asagudarna förknippas med praktfulla vapen; Tors hammare Mjölner eller Odens spjut Gungner. Frej ägde en gång ett svärd som kunde strida på egen hand, men i sin brinnande längtan efter jättinnan Gerd gav han bort det som en brudgåva. När han sedan ställdes ansikte mot ansikte med jätten Bele, tvingades han gripa vad som fanns till hand nämligen ett hjorthorn.

Om vi granskar hjortens biologi framträder en tydlig bild. Kronhjorten, som är skogens konung i våra nordiska trakter, fäller sina horn under senvintern och tidig vår, oftast mellan februari och april.
Att Frej hittar ett horn i skogen och använder det som vapen placerar därför kampen mot Bele mitt i brytpunkten mellan vinter och vår. Det är den tidpunkt då marken tinar, livet återvänder och Frej, som fruktbarhetens gud, är som mest betydelsefull.

Symbolik
I mytologisk tolkning representerar jättar ofta de karga, kalla urkrafterna (vinter och kaos), medan Frej står för växtlighet och solljus. Att Bele faller för ett hjorthorn är därför djupt symboliskt:

Återfödelse: 
Precis som hjorten fäller sina gamla horn för att odla nya, starkare kronor, markerar våren slutet på det gamla året och början på något nytt.

Livets kraft: 
Ett horn som hittas på skogsmarken är beviset på att ett djur har överlevt vintern och växer vidare. Att använda detta som vapen innebär att Frej besegrar döden med en symbol för livskraft.

Gudens koppling till djuren: 
Vissa forskare menar att Frej har urgamla rötter som en hornbeprydd gudom, liknande den keltiska Cernunnos, vilket gör hornet till hans mest naturliga attribut.

En försmak av Ragnarök
Även om Frej segrar över Bele med sitt udda vapen, bär händelsen på ett mörkt förebud. Myterna berättar att Frej vid tidens slut, Ragnarök, kommer att sakna sitt svärd när han möter eldjätten Surt. Där kommer hjorthornet inte att räcka till.
Men i berättelsen om Frej och Bele fungerar hjorthornet som en påminnelse om att naturens egna redskap är de mest kraftfulla när livet ska väckas till liv efter vinterns dvala. Nästa gång du ser ett fällt horn i vårskogen, betänk att du kanske ser resterna av en gudomlig duell.

Värt att observera
Hjorthorn är rika på kalcium och fosfor: Till skillnad från horn från kor (som består av keratin och är kväverika), består hjortens horn av benvävnad. De innehåller därför höga halter av kalcium (ca 20–30 %) och fosfor (ca 15 %), vilket är avgörande för rotbildning, blomning och fruktföljd. Frej fruktbarhetsguden göder ju gärdet så det kan bli åker mark, Frejs maka är ju Gerd liksom Bele en av jättarnas släkt som Frej vinner över även om den kampen sker med andra medel.

Den mäktige Frej med sitt hjorthorn.

Dikt: Nu vaknar jorden ur sin dvala

Nu vaknar jorden ur sin dvala

Nu vaknar jorden ur sin dvala,
när dag och natt blir lika långa.
I dikesrenen syns de smala
små stråna, efter ljuset gånga.

Från Ostaras namn bär vinden bud,
om äggets kraft och harens språng.
Naturen bär sin späda skrud
och fylls av fåglars morgonsång.

Nu spirar hopp i frusen jord,
där vinterns grepp har tvingats släppa.
Med värme, ljus och tysta ord
vi vårens första knoppar kläppa.

En balansgång på ljusets rand,
där livet åter tar sin hand.