Gåsen fanns innan Jesus och gåsen fans innan Martin av Tours. Men om gåsen fanns innan Tyr det är frågan?

Hell Allfader!

Den rödskäggiges dotter

Den rödskäggiges dotter
brås på sin fader.
Ej syr hon
ej ser hon efter barn
nej som valkyria
hon svingar sin yxa
och festar med krigare
i Odens sal.

November 1520 var stora delar av Sverige ockuperat av danska trupper som leddes av kung Kristian II som vlle återupprätta unionen mellan länderna. I Stockholm avrättades flera kanske runt hundra svenskar och Kristians seger såg ut att vara total. Ett halvår senare var Sverige befriat av Gustav Vasa och Kristian slutade sina dagar avsatt och i fängelse. Ukraina är i dagsläget till stora delar ockuperat och många ukrainare har mördats. Men snart kommer de att segra!

Det såg mörkt ut för Sverige 1520. Men befrielsen kom året därpå.

Hjlod

Född som jättinna
den enögdes tjänarinna
Rerirs ätt hon välsigna.

Hjlod Völsungs maka
som valkyria strider bevaka
aldrig kamp och slagfält försaka.

Nornorna trådarna spinner
Hjlod vem som dör eller vinner
hon vars far heter Rimner.

Ta hjältar till Oden är hennes kall
söner med Siges ättling är alla i Valhall
de tjänar alla Oden som krigare och vasall.

Hljóð

Valkyrian Hljóð, försvenskat till Hjlod är inte den mest kända av valkyriorna men inte den ointressantaste om an nu kan tycka att dessa stridens kvinnor kan vara det. Hon är dotter till en jätte.
Nornan Skuld uppträder ibland som valkyria och Freja och Trud dotter till Tor gör detsamma. Men de flesta valkyrior tycks vara av Ask och Emblas ätt. Men Hljod är av jättarnas ätt. Fadern heter Hrímnir, eller som han lär heta på svenska Rimner. Denne jätte nämns i Skirners resa till Gerd men om det samme jätte eller någon inte kan diskuteras. Hjlods namn lär betyda ljud.

I sagan om Völsugarna står det:

”Þat er nú sagt, at Frigg heyrir bæn þeira ok segir Óðni, hvers þau biðja. Hann verðr eigi örþrifráða ok tekr óskmey sína, dóttur Hrímnis jötuns.”

I översättning:

”Det sägs nu att Frigg hör deras bön och berättar för Oden vad de ber om. Han låter sig inte avskräckas och tar sin önskejungfru, dotter till jätten Rimner”

Önskejungfru torde vara ett annat namn på valkyriorna. Heter det ”önskejungfru” för att det betyder att de tar de som Oden önskar till Valhall eller betyder det att de tar de som önskar komma till Valhall när de stupat eller både och?

Kung Sige hette en av Odens söner, han blev far till Rerir som dock inte fick några barn med sin maka och de åkallade Oden och Frigg. Dessa sände paret ett gyllene äpple och den som förmedlade gåvan var Hjlod. Som kom flygande i form av en kråka. Makan åt äpplet och blev havande. Men lyckan uteblev. Sigi stupade och änkan var havande länge tills hon efter sex år krävde att barnet skulle skäras ur hennes kropp. Hon avled men sonen som fick namnet Völsung.

När Völsung vuxit upp gifte han sig med Hjlod och de fick elva barn, tio söner och en dotter. Sonen Sigmund blev far till Sigurd Fafnersbane.

Källor
Illustration gjord av författaren

Tryckta
Ekermann Agnes Fornnordiska sagor 1980
Ohlmarks Åke Eddan, Snorre Sturlusons edda i översättning 1964

Internet
https://da.wikipedia.org/wiki/V%C3%B8lsungerne
https://en.wikipedia.org/wiki/Hr%C3%ADmnir
https://en.wikipedia.org/wiki/V%C3%B6lsung
https://en.wikipedia.org/wiki/Hljod
https://en.wiktionary.org/wiki/hlj%C3%B3%C3%B0
https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_valkyrie_names
https://fr.wikipedia.org/wiki/Hlj%C3%B3d
https://mythus.fandom.com/wiki/Hlj%C3%B3%C3%B0
https://runeberg.org/nfcl/0547.html
https://sv.wikipedia.org/wiki/Rimner
https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%B6lsungr

Ett litet möte hölls i Skövde den sjätte november. Bakelser åts dagen till ära. Tre personer deltog.

Lützen

De drabbat samman med dunder och knall
I höstdagens ljusningstimma.
Det smattrar från grafvar och dikes-vall,
Det blixtrar i gulgrå dimma.

Kanonen plöjer bland rök och damm
I åkern för blodigt säde,
Och fäktande fylkingar flyttas fram
Som brickorna på ett bräde.

Att segra, segra i dagens kamp
Är ringaste ryttares tanke
Ännu, då han fallande griper i kramp
Sitt tag om springarens manke;

Och pikenerarn riktar sitt järn
Ur markens blodpöl att stinga
Den öfverridande kyrassiern,
Som brusar på löddrig bringa.

Soldaten blindt in i faran går,
Att döda och dö är hans gärning,
Men fältherrn han ser huru spelet står
Och kastar sin tunga tärning.

Där är han, där syns han i sträckt galopp,
Se, plymen på hatten nickar!
I kyller hans jättegestalt söks opp
Af vänners och fienders blickar.

Sin sviktande flygel han själf för an
Och leder i handgemänget.
Han vågar sitt lif som en simpel man,
Och skidan är tom i gehänget.

Nyss var det höfdingen blott — i hand
Den korta stafven med tuben.
Med klinga dragen, med blick i brand
Nu Mikaël är det, keruben —

Nyss krigarekungen med rynkadt bryn
Behärskande drabbningens vimmel;
Nu ärke-ängeln, som slår ur skyn
Och vänder om till sin himmel.

»Framåt öfver grafven i segerfärd,
För oss filistéerna flykte!
Framåt med Herrans och Gideons svärd,
I dag våra mödor vi lykte!»

Han bärs som på stormens vingar framåt
I dimman, där salvorna braka.
Likt hagel det smattrar mot harneskplåt,
Och hästarne stryka tillbaka.

»Framåt, mitt småländska rytteri!
Framåt, mina tyska bröder!»
Förgäfves, förgäfves — de efter bli.
Då ropas det: »konungen blöder!»

I famnen på Pappenheims mörka tropp
Hann ingen den vacklande följa.
Det gula kyllret slöks ensamt opp
Af järnmännens rasslande bölja.

Ett anskri, som går genom märg och ben:
»O Gustaf, vår konung, vår fader!»
Med båda linjerna smultna till en
Gå rytande fram hans brigader.

Nu flyktar kroat och nu viker wallon
Och stupade manshögt begrafva
Friedländarens kallnade, stumma kanon —
Sin seger martyren skall hafva.

Det feltes ett ord i hans hjältedikt,
Det ordet, som kröner bedriften;
De sörjande veta att fylla sin plikt,
I blod ge de slutunderskriften.

De segrat. På fältet i skön parad
De hedra sin älskade herre,
Men fallna beteckna slagordningens rad,
De lefvande äro de färre.

Vid Lützen, på bakgrund af aftonskyn,
Med dimmiga droppar på kinden
Jag såg det — en blodig, dallrande syn,
Som flyttades undan af vinden.

(Carl Snoilsky)

Tron på alverna levde vidare, de tycks mer och mer förknippas med naturens feminina sida och de blev älvor. Men alla älvor var ju inte av kvinnligt kön. Tyvärr har alver och älvor blivit förvanskade inom populärkulturen men de är ändå med oss. Men våra förfäder trodde knappast på spetsöron och trams. Inte heller ska vi asatroende av idag ägna oss åt trams eller trans.

Itreksjod

I tulorna nämnd som den trettonde
av den mäktiges söner,
känd av få
ty det har de kristna ordnat.

Men nu
då de gamla makterna åter är med oss
bör vi alla lära känna honom
gudasonen vi kallar Itreksjod.